Fasen vet varför det är så, för det handlar ofta inte om personer som räknas som odödliga i nån klassisk bemärkelse, och ofta inte om personer som jag har haft nåt särskilt förhållande till. Förresten inte heller om personer som jag ens har gillat. De liksom bara fortsätter att leva sina liv, fast de är döda.
Här är 2008 års döda kända människor som antagligen kommer att förbli levande (så att säga) för mig:
Mona Seilitz
Ingela Agardh
Stig Claesson
Roy Scheider
Michael Crichton
---
Läs även andra bloggares åsikter om döden, 2008, levande, kändisar
16 kommentarer:
Jag gick förbi en nedlagd gammal kiosk för ett par år sedan. På väggen hängde en löpsedel som deklarerade att Inga Gill dött. Jag blev helt förkrossad (nåväl). Tills jag såg datumet och insåg att det var sex år sedan hon dött.
Vi satt i bilen igår och pratade om det där. Alla som finns i våra medvetanden, och inte bara enkelt suddas ut. Fast jag suddade visst ut Arne Weise, det var verkligen inte meningen.
Nästan ännu mer tragiskt att bara delita nån som faktiskt finns...eller gör HAN det? Blir osäker, hinner inte googla...ska återgå till soffläge...:)
Selitz röst kommer alltid ringa i mina öran,fast på ett bra sätt
malin: Just det, Gill är också en typisk sån där.
Pim: Haha, stackars Arne Weise. Jag har faktiskt också tänkt så om honom. :-D
Zusi Q: Faktiskt - en särpräglad och bra röst. Det lät alltid som hon drog en fräckis, även om hon sa nåt seriöst.
..trots alla döda männskor så vill ja bara önska dig ett Gått Nytt Ååååår!
De va allt...
Weise har förekommit i TV de här dagarna. Min första tanke var: VA. Lever karln?
Stella: Gott nytt på dig med. :-)
pf: Haha, stackarn, som sagt. :-)
Sant fenomen som drabbar även mig ibland! Men i och med att du har skrivit detta, så KOMMER du ju minnas att de just är döda, eller...?
Du kanske missade att en mindre filmfavorit också gått ur tiden: Stan Winston - effektsmakaren & livsgöraren av bl.a våra Aliens & the Terminator, dog tyvärr i somras. Gott Nytt på dig, f'resten!
Oz: gott nytt. :-)
WTF? När dog Mona Seilitz? Det missade jag fullständigt. Inte för att jag bryr mig sådär oerhört, men ändå.
Årets förlust för mig var i alla fall Natascha Schneider från grovt underskattade rockbandet Eleven. Som av en slump är hon nog mest känd som kosmonautskan som kramar just Roy Scheider i nedanstående scen i 2010.
http://www.youtube.com/watch?v=irwanSk45Dw
Och så Lars Hollmer, såklart. En av Sveriges allra bästa kompositörer (känd från Sveriges genom tiderna bästa band Samla Mammas Manna samt Von Zamla och flertalet soloskivor),som vi förlorade precis häromdagen.
Vad?
Är Roy Scheider död?
Wv: Elysse - de elyseiska fälten..
John: Natascha Schneider - åfan, dog hon. Det blev ingen världsnyhet direkt, men nu när du nämner henne minns jag henne.
ab: Jupp, stendöd. :-(
Tråkigt med Roy (de andra också förstås, särskilt Slas) han var en duktig skådespelare; utmärkt närvaro, intressant och uttrycksfullt utseende, mångsidig. Kunde vara både cool och lite småtöntig och både och. Jag har säkert inte sett alla hans filmer som kan vara nåt att ha men det känns lite magert när man ser listan över hans samlade verk. Lite fler intressanta roller var han värd tycker jag...
p-e: det lite trista är, tycker jag, att de där gamla som hade lite tyngd i sig försvinner.
Jag vet vad du menar. Troligen upplever alla generationer samma sak dock. Vi, i vår åldersgrupp, har svårt att se hur fyrtio-typ-åringar om tjugo år ska ha några stora, viktiga namn att beklaga sig över, men det kommer de naturligtvis ha. Nu talar jag för mig själv förstås.
Vilka är t ex skådespelarna som tar över som den äldre generationen på Dramaten t ex? De flesta känns lite profillösa... Men jag har säkert fel.
p-e: Man kan hoppas du har fel.
Skicka en kommentar