Tidiga Genesis är väl värda att upptäcka, för den som inte har gjort det. På omslaget till deras skiva "Nursery Cryme", från 1971, spelar en flicka krocket med huvuden, och bakom henne åker en slags sköterska rullskridskor. Men vad är det egentligen för sorts rullskridskor? De ser mer ut som såna där hjul som hamstrar springer i. Är de ett rent påhitt tro, eller är det en tidig form av rullskridskor?
---
Läs även andra bloggares åsikter om genesis, musik, skivomslag, krocket, rullskridskor
16 kommentarer:
Ser väl kanske ut så här på närmare håll http://www.freewebs.com/beefyman1/skatephotos.htm
Slutet 1800-talet då.
Men det visst du väl redan du ville väl bra ha lite fart på dina läsare din bartic :-)
Urban: Faktiskt, jag kollade inte upp saken helt medvetet, eftersom jag ville väcka upp hjärnan lite på dem som läste posten. :-) (säger jag som just nu diggar den här låten i lurarna)
Det är s k "fothjul" se detta:
http://gubben.webblogg.se/2008/october/djavulen-far-vanta.html
Jag har allltid uppfattat den där bilden som att hjulen var fastvuxna i hennes anklar - och ersatte fötterna? - en slags sagoaktig detalj i Lewis Carrolls stil. Peter Gabriels texter har ju ofta den typen av bisarra inskott och antydningar.
Tidiga Genesis hör till mina hjältar, det har du ju räknat ut, och "Nursery Cryme" och "Trespass" är briljanta album bägge två. Mellan 1970 och 1976 gjorde de högst en handfull dåliga låtar och många som är helt magiska.
Gubben: Ah!! Och till och med stänkskärmar. :-)
Magnus: Det var inte konstigt att du tänkte att de var fastvuxna, för det såg så ut innan jag drog ner färgmättnaden just där.
Johnny: Dessutom undrar man ju hur hon skulle hålla balansen med en så trång, tublik kjol om benen inte satt "fastgjutna" vid hjulen. Men texten till "the Musical Box" som omslaget anspelar på, antyder ju en del andra märkliga fysiska förvandlingar.
Vill man höra och se stormen piska vinterhavet vitt så är det här det händer: http://www.youtube.com/watch?v=VESWwWPY4-A - den där pumpande, tunga följden av solon är total magi och samtidigt koncentrerad på väsentligheter. Tony Banks orgel och mellotron och Colloins trummor låter som en mytisk naturkraft.
Skulle tippa på att hjulen är en höghjuling, och att Art Directorn var inspirerad av Monty Pythons stil.
http://www.cultur.nu/hantv/AH/bilder/benskakare/index.htm
Magnus: Håller fullständigt med.
RvS: Haha, ja kanske.
Den som inte får rysningar av Can-Utility and the Coastliners är för fan död eller saknar öron. Det här är en sån där låt som har säkert 40 magiska ögonblick, vilket är rätt imponerande på fem och en halv minut. Två av dem: runt två minuter när baspedalen dundrar in och sen Mellotronstråkarna lägger melodin över medan Collins rumlar runt på pukorna och fyra minuter in när Rutherfords bas kommer in snabbt som tusan och sen vandrar ned och vilar. Allra bäst är ändå sista 10 sekunderna. Helt perfekt. Varför inte Genesis åtnjuter större respekt än de gör förstår jag bara inte.
Suverän captcha: pronfru
John: Var det inte nåt sånt här du efterlyste, förresten?
http://www.spotify.com/blog/archives/2008/12/18/spotify-scrobbles/
Ah, Johnny! Tacks om fan, nu kan jag faktiskt använda Spotify utan att känna att det blir helt substanslöst. Jag tycker fortfarande det har enorma svagheter, men nån gång i bland, kanske.
Ny bra captcha med lite dansk feel: undsked.
John-Eje: Visst, magi som sagt, och lika visuellt som Debussy (varför har ingen av killarna i Genesis utom Gabriel sysslat med filmsoundtrack?) Oerhört tätt driv, och Phil Collins trummar som en ung gud. Vad Gabriel menar med sin text är däremot mindre tydligt:
Nothing can my peace destroy, as long as no one cries
More open ears and open eyes and soon they dared to laugh
-annat än att det hanldar om något slags medeltida/keltiskt sagomotiv, men det spelar ingen roll så klänge han sjunger med sån övertygelse och hittar en suggestiv ton av just saga.
John/Magnus: Låten handlar ju om den danska vikingen kung Knut (http://en.wikipedia.org/wiki/Canute_the_Great).
- Undras om han brast ut i ett Undsked! då och då. :-)
Magnus: Tony Banks har gjort en del soundtracks (som passande nog finns i urval på hans skiva "Soundtracks"). Den extremt usla lågbudget-SF-rullen Starship från 1985 är begåvad med hans syntmattor och det är tragiskt nog bland det allra sämsta jag hört. Obegripligt.
Som Johnny påpekar är det mycket riktigt kung Knud låten handlar om.
Johnny: Visst fan, det var ju han som s a s gav den här stden en skjuts. Fast storyn verkar ändå rätt kryptisk. Jag skulle vilja att de gjort en låt om hans son Hardeknut också - se http://en.wikipedia.org/wiki/Harthacanute.
Namnet betyder "Den dödlige Knut" och han festade hårt här i min hemstad Lund som ung kungason och genomförde sedan en regeringstid i England som gjorde skäl för namnet - kastade sin brors lik i ett kärr, dödade ett antal adelsmän, höjde skatterna m m - innan han mer eller mindre söp ihjäl sig - Wiki ger ju vissa antydningar.
verif: suprale (är det en sådan tuff festprisse som Hardeknut?)
Magnus: Danskjävlar! :-D
Skicka en kommentar