hun`dhuvud subst. ~et, plur. ~ el. ~en, best. plur. ~ena
ordled: hund--huvud-et
• särsk. i frasen få/bära ~et (för ngt) bli beskylld och kritiserad (för ngt)
hist.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. hunda hovudh; idiomet bära hundhuvudet (1597) trol. efter lågty. dat hundshöwet dragen (med tanke på hunden som en föraktad varelse)
Det där är förklaringen till att "bära hundhuvudet" enligt nationalencyklopedin, men jag tycker ändå inte att man förstår. Liksom vadå bära? Den som får bära skulden för något är den som får bära hundhuvudet (huvudet på 'en föraktad varelse'), men vadå - är hunden skulden, liksom? Det kanske egentligen inte går att översätta såna här gamla uttryck till normalt språk, eller också har jag lite svårt för att fatta (alternativt en kombination av dem bägge).
---
Läs även andra bloggares åsikter om uttryck, hundar, språk
5 kommentarer:
Ja eller hur? Stackars hundar säger jag, inget val där. Tvungna att bära runt på sina huvuden, i alla lägen.
Men kanske just däri ligger svaret på gåtan...Har du sett en hund skämmas? Uttrycket i de små ögonen säger en hel del.
Pim: De kan verkligen se skämsiga ut. Det är nog nåt inbyggt för att signalera undergivenhet.
Eh... Johnny, man *bär* kläder. Så se hundhuvudet som en mask eller ett plagg, så blir det inte alls detminsta konstigt.
John: Du har då en finfin förmåga att komprimera saker till kort och begripligt. kanske därför du är en sån bra undertextare.
Jag rodnar nästan. Tack ska du ha. =)
Skicka en kommentar