Randomaterna

De finns överallt omkring oss, dessa människor som vi inte känner och aldrig kommer att känna men som funkar som kuliss till vår vardag. Om jag tittar ut genom mitt fönster kommer jag att se dem därute. Går jag sedan bort från fönstret för att sen återvända om typ fem minuter, ja då finns de fortfarande där - men nu ser de annorlunda ut.

För dem själva är det säkert viktigt hur de ser ut, mår och känner sig, men för min del är de bara delar av kulissen; de befinner sig i mitt synfält av en ren slump, och för min del kunde de lika gärna vara målade på en enorm papprulle som rullas framför mig. Slumpen, tillfället när jag tittar, avgör vem av dem jag kommer att se.

Eftersom det numera verkar mer gångbart att använda ordet random än ordet slump så kör jag på det: De är random-människor. Men är de människor? Troligen, men hur skulle jag kunna veta det? De kunde lika gärna vara robotar - automater - programmerade att röra sig slumpvis där jag vistas.

Jag väljer därför att kalla dem randomater. De hamnar helt random framför mig .... och ibland hamnar de helt random sådär lite i bakgrunden på bilderna jag tar. Jag klippte ut några av dem.


---
Läs även andra bloggares åsikter om random, slump, automater, robotar
---
Update: Nu ser jag att det finns en dubblett. Typiskt randomater.