Roten

Vaknandet
Jag vaknar rätt sent (typ halv 11), men det gör inte så mycket; för det första behövde jag säkert sova ut, och för det andra har jag, vad jag vet, bara en enda sak för mig idag, nämligen:

Projektet
Igår kom jag på att idag skulle jag ge mig ut i skog och mark och hitta en pinne. Eller snarare, en gren. Eller snarare, en rot. Nåt att ha i akvariet (som ska hittas eller skaffas). Jag vill hitta en egen, inte för att jag vill vara snål och inte köpa en, men för att det kan vara kul. Jag tänkte hitta en lämplig trädbit och skala/rensa den och koka den (!!!!). Jag har fått för mig att pinnar och rötter innehåller nån slags syra/surhet som måste kokas bort. Nå, så jag gjorde mig beredd. Drog på mig strumporna och drog upp persiennen. Det var då jag drabbades av:

Chocken
Snö. Snö över allt. Djup snö. Hur hittar man rötter i djup snö? Plötsligt känner jag en samhörighet med skogens alla djur, som säkert även de har samma problem. Peppet och go get'et rinner nu ur mig. Jag släpper persiennsnöret och som jag nu står i ett halvmörkt rum igen känner jag:

Uppgivenheten
stiga upp över fotknölarna. Med tunga steg hasar jag mig bort mot datorn. Som vanligt. Jag slår på nätet (eller skötet, som det heter på Stockholms skärgårdsdialekt) och sätter mig att blogga istället.
---
Läs även andra bloggares åsikter om vakna, projekt, chock, uppgivenhet