Jag såg att en "ny" Tolkienbok ska släppas: "The Legend of Sigurd and Gudrun". Den bygger på en sån där gammal fornnordisk saga. Eftersom jag inte har nån vidare koll på fornnordiska saker har jag fått söka på nätet. Jag hittade en intressant (och lättläst) C-uppsats från Uppsala universitet, signerad Ida Edlund (PDF). I den kan man till exempel lära sig att:Sigurdsagan har sina rötter i mellaneuropa under folkvandringstid på 400- och 500-talen. Sagan förblev muntligt traderad i många hundra år och man vet inte exakt när den nedtecknades.Så småningom nådde sagan i alla fall norden och blev där skriftligt bevarad i Eddan. Vill man ha en kortare redogörelse än en C-uppsats kanske man dock väljer Wikipedia.
---
Läs även andra bloggares åsikter om sigurd och gudrun, eddan, vikingar, fornnordiskt, sagor, legender, drakar
4 kommentarer:
Kul att just Tolkien tog upp den här historien eftersom Völsungasagan (som det här är "slutsteget" av) har så tydliga paralleler till hans eget epos. Jag menar, har man sett Wagners [i]Ragnarök[/i] så kan man knappast missa att motivet med en guldring som har smitts i forntiden, som ger superkrafter, allmakt men också en förbannelse och oförmåga tt känna godhet och kärlek, och som endast kan förstöras genom nån sorts kosmisk eld, är gemensamt för både [i]Sagan om Ringen[/i] och [i]Nibelungenringen[/i] - och en del av sagorna som den senare bygger på.
Magnus: På tal om slutsteget - undras om historien har några tidigare steg än från folkvandringstiden.
Johnny: Ja, Tolkien själv jämförde sagomotiv och hjältar med stekbitar som ligger och marineras i en långsamt kokande gryta och där sagoberättaren plockar upp dne ene eller andre för att smaka av dem. Siegfried/Sigurd har nog sina föregångare han med, Kullervo till exempel om man säger att Kalevala går tillbaka på myter från det hedniska Finland.
Magnus: "Det hedniska Finland" ... har finnarna gått och blivit kristnade?
Skicka en kommentar