Nu går det ju inte att vara helt konsekvent när man säger så, och bilden här ovan behöver ju egentligen inte vara representativ för det jag säger. Men om man säger så här, att det känns som att förr drog folk upp brallorna mer över midjan, och förr kavlade man upp skjortärmarna längre. Lite så.
Egentligen kanske det inte handlar så mycket om kläder utan om attityden hos bärarna av dem. Eller jag vet inte... glöm det jag säger.
---
Läs även andra bloggares åsikter om kläder, attityd
18 kommentarer:
De sitter och läser manus och hon har på sig femtiotalsmockasiner, färgfläckade målarbrallor och läppstift!
Vilka skådisar? Vilken film?
Jag håller med - det är attityden...
Ah, klassiska mockasiner på damen
Tack för länken, förresten!
Ha, min barndoms mockasiner!
Ja, härliga kläder, och man riktigt ser vilket härligt bomullstyg de är gjorda i! Rejäla grejer!
Läste häromåret en biografi över Albert Camus av Emmanuel Todd - på franska, den finns säkert på Stockholmsbibblan. Han samlade ihop några sjukt snygga ark med bilder, 40-50-talistiskt sportmode, rökande män i jackor och ylletröjor, eleganta blusar, nästan allting ser ut som om det kunde varit med i Vogue trots att det mesta är privatbilder, och varenda bild ryker dessutom av stämning och tidsanda. Helt omistligt.
Du har så rätt så rätt. Väldigt coola.
Tror du inte att mycket av coolheten sitter i att det var såpass nytt med byxor på kvinnor? Det tror jag.
Tjoho!
Byxor på kvinnor kom på trettiotalet - på femtiotalet var det helt accepterat (utom på kontor).
Jaja. Nu ska vi inte vara såna.
Menar bara att när jag ser en svartvit bild som är uppenbart "gammal" (själv är jag född på 80-talet) med en kvinna som sitter med benen lite sådär brett isär, iklädd långbyxor, så tycker jag automatiskt att det är lite coolt:-)
Det är en första reaktion bara, innan man hinner böra tänka "nä men vänta nu, kom inte byxor på kvinnor tidigare..?"
ab: Dumt att jag länkade direkt till bilden, för nu vet jag inte vad det var.
jansson: Jupp, snygga.
christina: Jaså det är dina mockasiner. :-)
magnus: Folk kanske hade bättre smak förr?
petronella: Jo, men även killar såg coola ut.
ab: Nu känns kjol och klänning väldigt ovanligt.
Det är mer attityd än kläder, anser jag. Folk var självsäkra, trodde på sig själva och köpte praktiska och hållbara kläder.
Då blir man med viss automatik cool. En som inte behöver följa modets nycker bara måste vara något.
Kommer ihåg när H&M lanserade L.O.G.G med bilder av Kennedyklanen och Chinos. Jag föll pladask och är kvar på Chinos än i denna dag.
wJa visst, jag är med.. Det var liksom innan det blivit töntstämpel på byxorna-högt-uppdragna-i-midjan (på män alltså)
Undrar om det någonsin blir coolt igen?
pf: Btw så var jag med i en tävling på nätet häromdan. Man kunde vinna chinos. :-)
petronella: Har man bara brallor som passar till att ha uppdragna så ...
Visst ska vi vara såna! :)
Jag tror det är det att hon är uppiffad trots att hon tydligen ska spela någon som målar om huset. Läppstift och permanent, men hon försöker inte se sexig ut. Det är nog det som är det jobbiga idag: Alla är så osäkra och kan inte vara lagom nonchalanta på ett mysigt sätt. De är rädda att inte vara tillräckligt sexiga.
ab:
Ruth Roman
Actress Ruth Roman, dressed casually in paint-smeared jeans, knaki shirt and slipper socks, sitting with friend and advisor Bill Walsh on steps of her new house, reading movie script on a Sunday afternoon.
Location: Hollywood Hills, CA, US
Date taken: April 05, 1950
Photographer: Ed Clark
Nej, vad roligt att få veta! Så hon målade alltså på riktigt. Nu måste jag googla henne.
ab: Hon knäckte väl extra som plankstrykare.
;) !
Nej, men hon var faktiskt med i Alfred Hitchcocks "Främlingar på tåg". Det var 1951. 1950 - kanske manuset på bilden - spelade hon in en film som hette "Three secrets".
ab: Sedär ja, det visste jag inte.
Skicka en kommentar