Man får ju trots allt fildela icke upphovsrättsskyddat material, även efter första april. Om jag till exempel gör en egen liten film med min kamera, då kan jag göra torrent av den och låta andra tanka ner den. Låt säga att jag gör en filmatisering av boken "Ben Hur".
Den är skriven 1880, och bör därför vara public domain. Den blir rätt hyfsad, visar det sig. Jag sprider det glada budskapet att jag har gjort filmen, och att det går bra att uppsöka valfri torrenttracker och ladda ner den.
Folk gör det, för de vill se min film. Men det blir problem - folk laddar ner Metro-Goldwyn-Mayers version, den från 1959. Inte för att de vill det, men för att det blir så; antagligen har jag varit dålig på att tagga, märka eller beskriva min "Ben Hur" (hur man nu gör - jag har aldrig gjort en torrent).
Och det är det som är grejen. Om man laddar ner något och "åker dit", men sedan hävdar att: - Den där ville jag inte ha, och när jag såg att jag hade råkat ladda ner en upphovsrättsskyddad grej, ja då slängde jag den direkt , kan någon då bevisa att man ljuger?
För min egen del är frågan dock ganska akademisk, eftersom jag mest brukar kolla på public domain-filmer, såna man inte blir jagad för.
---
Läs även andra bloggares åsikter om torrenter, ipred, fildelning, uppsåt / ab, svd, exp, ssvd, dn
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
21 kommentarer:
Det där var inte så dumt, kanske blir det så att man/vi/dom helt enkelt döper om torrent-filerna. Harry Potter blir Parry Hotter -"Jag trodde det var grannens semestervideo från Afrika jag laddade ner!"
mrarboc: Eller hur, och hur kan man bevisa att det inte var i god tro man laddade ner den?
Om de beslagtar fårdddisken och kan visa att du har filen kvar så kanske. Men visst, den här lagen känns väldigt mycket som en handout till mediabolagen (varav de flesta ju är baserade i USA och Japan). Även om de tar skydd bakom ett EU-direktiv.
Ipredator är f ö ett genialt varumärke: "äter upp Ipred"/"äter upp (spåren av) jaget/id-et"/"Jag är ett rovdjur" med mera...
Sverige verkar vara fullt av ängsliga ekonomtyper som inte vågar öppna fönstret av rädsla att få nackspärr i korsdraget. Orka diskutera tänk om Ipred hit och Ipred dit. Bättre om alla gör som Opassande föreslår, öppnar upp sina trådlösa nätverk och låter alla surfa/ladda bäst de vill. Det blir något för statsmakterna att bita i.
Kom igen grabbar. Nej, man kan inte lagföra en hel nation. Det är inte människorna det är fel på, det är lagstiftning och affärsmodeller som inte hänger med.
Magnus: Jo att döpa'n till ipredator var grymt fyndigt.
Mikael: Man kan inte lagföra alla, men nån stackars fattig jävel åker väl ändå dit, och för den är det inte kul.
Många kommer nog att betala av ren rädsla om de får ett hotbrev från upphovsrättsmaffian istället för att bestrida och ta det till rättegång. Antipiratbyrån t ex gör ju allt dom kan för att få det att framstå som att fallet är klappat och klart bara dom har ett IP-nummer och får uppgifterna om abonnemangsinnehavaren från leverantören.
Tro inte att dom inte vet bättre - det är ren skrämselpropaganda för att lura folk att betala fast det inte finns något som skulle hålla i en rättegång.
Mikael: jag håller med om att folk här i landet men framföralt borgerligheten har märkligt svårt för att stå upp för sånt som har med mänsklig värdighet och frihet att göra. Sådant som inte kan omsättas direkt i pengar blir för jobbigt på något sätt, och man vill väl inte uppfattas som 'ett pretto', eller? Det är skönare att frossa i häftiga kök och hoppas att nån annan styr upp det.
mrarboc: En jobbig situation som skulle kunna uppstå är om någon i familjen har laddat ner nåt utan att erkänna det, men det är den som står för abbonemanget som får kravet, och den som står för abbonemanget väljer att tro på familjemedlemmen (som ljuger).
En sak jag tänkte på igår, och läste lite här och där, att folk nu är ännu argare på skivbolag mm. Så om man inte köpt en CD (en fysisk skiva) på flera år, så skall det nu bli ännu färre som man tänker köpa. ...och film då... finns ju inte ens i iTunes store i sverige ännu.
Abonemanget står jag inte på iallfall! ;-)
RvS: Visst, men att knyta näven i byxfickan gör ingen större skillnad, och det är ungefär fallet om man fortsätter att inte köpa skivor för att man är arg. Sverige är ju en pytteliten marknad för bolagsjättarna och riksdagen lär inte ta intryck av att skivförsäljningen fortsätter dala.
RvS: Att släpa sig iväg till centrum och hyra en film känns ganska 90-tal, tycker jag. Fan om man skulle orka det. Jävlar vad många gånger man har blivit blåst på dyra pengar pga flashiga omslag, och så har det varit en skitfilm.
magnus: tack vara spotify är nedladdning av musik helt ointressant för mig.
Lustigt att så många inlägg handlar om bevisfrågan. Det kommer inte att finnas någon polisutredning, ingen åklagare, ingen som bryr sig om brott är begånget eller ej.
I en civilrätt till skillnad mot brottmål handlar det om att två parter har en tvist som dom inte kan lösa på egen hand, domstolen skall alltså:
1. Försöka få parterna överens, medla, försöka uppnå en förlikning.
2. Om inte detta går, avge en skiljedom baserat på trovärdigheten av inlämnade uppgifter, skriftliga eller muntliga.
3. Eftersom inte processen är gratis så skall slutligen dessa kostnader fördelas också.
Vi tar ett mer jordnära exempel:
Jag får en räkning från en hantverkare på ett nytt kök med arbetskostnader. Jag har visserligen ett helt nytt kök, men hur skall hantverkaren bevisa att det var han som levererade och han som monterade? Vem har gjort beställningen, inte jag i alla fall ... Köket kan jag ha köpt nån annanstans, tappat kvittot, och monteringen kan jag ha gjort själv, inget olagligt i något av detta.
Polisen kommer inte att bry sig, vi får mötas i en civilrätt.
Bengt Svensson
Nu har åtminstone jag betalt för ett skyddat IP nummer i ett land som inte är så fritt längre som det en gång var.Det går fortfarande lika snabbt att surfa runt och till min stora glädje har jag satt en käpp i hjulet för frihetssabotören Henrik Pontén med sina lika tveksamma gelikar.Undrar ibland hur det kunde gå så här fel i fosterlandet Sverige där företagsledare i både privat och statlig regi just nu delar ut löneförhöjningar och bonusar till varandra i en aldrig sinande bana utan att verka skämmas det lilla minsta där samtidigt den lilla individen granskas med förstoringsglas för att ertappas med fingrarna i kakburken.Något som tydligen inte går för sig om man inte tillhör den självutnämda eliten som skriver lagarna som de sedan själv har nytta av.Ingenting är som det varit uppenbart och för stunden käns denna fejkade identitet som en vädigt STOR FRIHET även om jag inser att det aldrig skulle behövt gå så här långt om alla i den senaste tidens debatt om fildelning mm lyssnat mer på varandra och framförallt tagit varandra på större allvar för att åstadkomma en lösning som inneburit en liten seger för alla.Nu blev det ju inte så när somliga ständigt gapar efter mer oavsett hur feta de än må äta sig i livet.Inte ens Rommarriket eller Grekernas modiga soldater lyckade hålla tidens gång borta så vi får hoppas att detta även gäller dessa nya Svenska Internetförändringar.Ha det gott. :)
Javisst ja , fick skaffa mig en ny identitet också.Riktigt roande det här.Ha det gott Stationsvakt. :)
NetRunner
Bengt: Usch, jag ryser när jag tänker på de totalt ojämlika situationer som kommer att uppstå, till den förmodade nedladdarens nackdel.
NetRunner: I det nya sverige kommer du att bli bötfälld för dina collage. I det här fallet av filmen 300's ägare.
Säg att processkostnaden riskerar att hamna på 100.000 kronor och tvisten gäller 50.000 kronor.
Du som privatperson förlorar:
100.000 + moms = 125.000 + 50.000 = 175.000, med 50% skatt måste man jobba ihop 350.000 kronor för att täcka förlusten.
Skivbolaget förlorar:
Momsen är avdragbar och belastar inte företaget, samtidigt undgås bolagsskatt på 28%, något skadestånd utgår inte åt andra hållet. Skivbolaget måste alltså dra in 70.000 för att täcka förlusten.
70.000/350.000 = 0,2 vilket medför att som privatperson så bör man vara mer än 80% säker på vinnande dom, annars bör man överväga att betala.
Det är som att satsa 10 spänn mot motståndarens 2 spänn, sedan kasta krona/klave eller tärning. Vinner du får du tillbaka insatsen.
"8 spänn mot motståndarens 2 spänn", skulle det naturligtvis vara i föregående inlägg.
Tack för läsvärda inlägg Bengt.
Ja, att hyra en film känns lite 90-tal.
Jag och exet brukade faktiskt gå till Buylando bara för smågodiset.
Men ja 90-tal, för att även om jag gillar t ex DVD-boxar, så om jag hyr en rulle så dels är det rätt dyrt, samt att den VIBRERAR i datorn och stör.
Men SVT Play gillar, nej älskar jag, och 700MB-filmer! ;-)
Bengt: Shit alltså, bara att slanta upp med andra ord, ifall man skulle få ett kravbrev. Men å andra sidan tittar jag mest på gamla filmer som är public domain, och de brukar finnas på Google Video.
RvS: Man får hålla sig till svt play - eller skaffa ipredator.
Problemet med din idé om uppsåt är att bevisbördan inte ligger på den som anklagar i civilrätten. Allt lagskydd som du tror ska finnas i en domstol gäller egentligen bara den offentliga rätten, dvs då staten står mot en enskild person. Kort sagt, du är *inte* oskyldig tills bevisat skyldig i civilrätten.
Det är upp till dig att bevisa att du inte hade något uppsåt, annars kokas allt ihop till en ren trovärdighetsfråga och då förlorar du direkt när du står som privatperson mot stora företag.
Sanjassi: Visset alltså. Bara att slanta upp då, även om det har skett ett misstaag och man är helt oskyldig.
Skicka en kommentar