Jag var så duktig och ambitiös, nyss på halvtimmesrasten, att jag begav mig neråt backen och ända fram till vattenbrynet. Isen lyste ännu inte helt med sin frånvaro, men den gnistrade fint i vårsolen. Det var varmt så jag vågade mig på att dra ner jackans dragkedja en bit. Och en bit ifrån mig uppenbarade sig plötsligt en svan. På det stället var det helt isfritt, och det var väl därför den höll till där. För en gångs skull anföll den inte.
---
14 kommentarer:
Härlig bild. Försökte fota några änder själv idag, men jag kom inte tillräckligt nära. Trots lite objektivresurser...
jansson: Jag plåtade några änder idag jag med. Jag har inga objektivresurser, men som tur var kunde jag komma hyfsat nära.
... att du inte tog ett knippe svanar under armen, säg typ 11 stycken, du kan alltid ha dem i din lägenhet... funkar jättebra enligt säker källa!
Maria: Jag vågade inte. Det kanske var Lennarts svan.
Hur är det nu, ÄR han död? Lennart Swan?
Pim: Död och begraven.
Min mamma säger att det är överskott av svanar i år.. tydligen pratas det om avskjutning (är det ett ord?)
Själv såg jag ett 20-tal ute på en åker härom dagen.
petronella: Vad synd om man skjuter av dem. Jag tycker bara man ser några enstaka då och då.
Här på landsbygden kryllar det av dom!
Men jag håller med. Synd på så fina djur. (och här är jag ytlig men jag hade faktiskt inte tyckt att det var lika synd om de var fula)
Petronella: De är säkert rätt matiga. Det skulle vara kul att testa på att äta svan.
Halsfilén är nog fin!
petronella: Ja bergis. halsen på kycklingar är ju god, men har alltför lite kött på sig.
Äh, svan är ju bara sååå 1600-tal, tacka vet jag aladåb på canadagås!!!
maria: hehe, ja, så mycket 1600-tal. :-D
Skicka en kommentar