onsdag, mars 11, 2009

Roms katakomber

Att läsa gamla inscannade böcker på nätet är ett sak som för den som inte har testat kanske låter trist, men som faktiskt inte är det. Om inte annat kan man titta i dem enkom för de fina illustrationerna de ofta innehåller.

För en stund sedan hittade jag en kul bok på Projekt Runeberg: Roms katakomber (och hvad de hafva att lära oss om den ursprungl. kristendomen i motsats mot hedendomen.) Den är från 1890 och handlar om - ja, det hörs väl på namnet, antar jag.

Ska man beskriva de fina och sedesamma tidiga kristna i Rom måste man ställa dem i kontrast till de hedniska romarna, och då särskilt deras kejsare, för då framstår de ju i extra trevlig dager. Jag gillar uppräkningen av kejsarnas egenskaper och deras göranden.

Julius Caesar: [...] hafva förfört en massa förnäma fruntimmer i Rom [...] Cesar, hvarje hustrus man [...]

Augustus: [...] gjort sig skyldig till hjertlöst äktenskapsbrott och grof sedeslöshet [...]

Tiberius: [...] ett vidunder af grymhet, omåttlighet och liderlighet [...] han hängaf sig åt onaturliga njutningar [...] förnedrade sig genom de mest onaturliga laster, som kunna komma äfven de mest fräcka och utsväfvande att blygas [...]

Caligula: [...] begick de mest upprörande handlingar af gudlöshet, grymhet och dårskap [...] Grymhet blef hos honom en riktig passion [...]

Claudius: [...] af naturen tydligen var af ett svagt och oförargligt sinnelag [...]

Nero: [...] Han synes hafva uppnått en sådan höjd i allt, som kan vanhedra menniskonaturen, att den aldrig blifvit öfverträffad [...] deltog naken i de offentliga lekarne och öfverlemnade sig inför det församlade folket åt styggelser, som ej kunna beskrifvas [...]

Efterföljande kejsare nämns bara sådär i förbifarten. Till exempel sägs om Domitianus: "var hemfallen åt blodskam och hade sitt nöje i att döda flugor". Men inte bara romarna får sig en släng av sleven, även Assyrierna var tydligen ena jävla typer:
Att assyrierna ej gjorde något undantag från hedendomens vanliga grymhet, är uppenbart deraf, att deras kungliga palatser pryddes med afbildningar, som förestälde, hur menniskor flåddeslefvande, jemte andra gräsliga yttringar af barbari.
Och som av en händelse finns i boken ett par illustrationer på hur Assyrierna behagade uppträda mot sina medmänniskor.


Ganska roligt, som sagt.
---
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

4 kommentarer:

Magnus sa...

Ivar Los novellbok "Martyrerna" har en hel del andra smaskiga - och snyggt berätade - exempel på antik, medeltida och modern grymhet. Colosseum, mord på ålderdomshemmet, ryska hovintriger som slutar med knutpiskning, våldtäkt och förvisning till Sibirien. Huga huga.

Johnny sa...

Magnus: Låter intressant. Kanske finns på bibblan.

Magnus sa...

Johnny: Ja, han är hetare än Artaud och "grymhetens teater". :>

Johnny sa...

magnus: Jag håller, btw, på att läsa "romerska republikens uppgång och fall", och där får man veta att gladiatorspel kom in rätt sent i bilden, vilket var nytt för mig.