Ett par våningar längre ner pågick spx09: Sveriges största årliga festival för tecknade serier. Joakim Pirinen pratade om skapelseprocessen som ledde fram till hans senaste album "Döda paret och deras vänner" (ett album jag satt skitlänge parkerad över på bibblan för några veckor sedan).
Clara satt och sålde. Om jag hade haft pengar hade jag köpt.
Loretta Lux- utställningen pågick fortfarande. Jag behöver antagligen inte tillägga att den är sevärd.
Hemgång. Jag gick från sergels torg via gamla stan och hamnade så småningom på medborgarplatsen, men strax innan jag hamnade där hamnade jag bakom det här paret. Han var dekorerad och hon var silvrig - och nu är de också plåtade.
Jag filmade ett par minuter av Joakim Pirinens pratande. Jag filmade även lite annat, när jag ändå höll på. Tillsammans blir det en femminuters-film.
---
Läs även andra bloggares åsikter om spx09, Joakim Pirinen, kulturhuset, våren
2 kommentarer:
Själv satt jag parkerad i en hörnsoffa hos bekanta där alla släktingar och övriga närvarande skulle gratulera en nybliven mamma och hennes lilla son.Efter fem timmar fick jag ett mentalt frispel i mina tankar och sa att jag var tvungen att gå pga arbetstid i morgon bitti.Vilken otrolig nyvunnen frihetskänsla att få komma ut i de sista soltimmarna en tidig vårkväll efter detta ständiga tjatter där alla allt som oftast pratar i mun på varandra i mer än fem timmar.Kan riktigt tänka mig hur en straffånge upplever sin situation efter ett visst antal år på kåken i samband med frisläppande ha ha ....
NetRunner
netrunner: Mentalt frispel kanske är lite att ta i, men myrkrypningar kan vara lätta att få i såna lägen. :-)
Skicka en kommentar