Jag sitter med Spotify i hörlurarna. Jag håller på att bygga upp en lista med filmmusik och tv-signaturer. Då och då lutar jag mig tillbaks, när musarmen, musnacken och musaxeln blir alltför svår, och drar på ljudet lite extra.
Det är konstigt att det blir så, att musiken liksom kommer mer till sin rätt i hörlurar. Den glider liksom rakt in i hjärnan och slår an strängar man knappt visste fanns. Innan man vet ordet av sitter man och flinar och har en tår i ögat - bara för att upptäcka att det är musiken till Pocahontas (youtube) man lyssnar till. Och när man hör "The sun on the meadow is summery warm. The stag in the forest runs free" från Cabaret ljuda, ja då vill man bara ställa sig upp och och sälla sig till den trevliga, folkliga Nazist-skocken och sjunga med.
Den sistnämnda effekten infinner sig inte alls när man ser filmen till musiken, men det är ändå en medryckande melodi.
---
Läs även andra bloggares åsikter om hörlurar, spotify, nazister, listor
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar