Det var min högra arm som väckte mig. Antagligen tyckte den att det räckte med att en av oss sov som en stock, och att denne skulle vara den själv. Eller sov, förresten ...
Jag hade nog legat konstigt. Jag vände mig över på rygg så att den sovande/döda armen vilade på min mage. Jag märkte direkt att det var något som inte stämde. Min hjärna beordrade armen att byta position, men armen vägrade lyda order.
Jag försökte att rycka och gunga kroppen åt höger, och efter ett par försök studsade armen upp i luften och landade vid min sida. Denna nya ställning tillät blodet att strömma in, och så småningom vaknade armen.
Jag hade säkert kunnat somna om, men istället gick jag upp och bryggde lite kaffe. Sedan låg jag i sängen medan det kallnade. Jag märkte att jag somnade ifrån kaffet hela tiden, så jag satte mig upp och slog på datorn.
---
Läs även andra bloggares åsikter om armar, sömn, kaffe
4 kommentarer:
Ajaj, jobbig start på dagen...du har min största sympati. För de där kroppsdelarna som dör en temporär död är usch, riktigt obehagliga.
(hälsar en som var uppe 5:30, och hunnit dricka en liter kaffe minst)
Pim: Jag lade mig och blundade lite efter kaffet. Somnade, och vaknade kl 13. :-)
När du lider av bloggidébrist och har avsomnade armar ska du sätta dig och blogga - "då känns det som någon annan gör det åt dig". ;)
p-e: Det där var fan jäkligt roligt sagt. Det tog förvisso ett par sekunder innan jag fattade, men sen skrattade jag. :-)
Skicka en kommentar