Jag tog en liten promenix mitt på dan idag. På gångvägen mötte jag en kråka. Och det var väl inget mer med det, antar jag, utom att kråkor, de är jäkligt fina, tycker jag.---
Läs även andra bloggares åsikter om kråkor
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
7 kommentarer:
...än slank han hit, än slank han dit...
Det där är ingen Mamma Mu-kråka. Snarare en asätande självgod översittare som gör livet surt för de andra pippisarna i dungen.
Ullah: ... sen sprang han (eller hon) upp i skogen.
pf: Den måste följa sin natur bara.
Jag gillar skator, de är fina :)
paljettenq: jag gillar kråkor bättre.
Jag gillar också kråkor. Men de är inte bara fina, de är tydligen extremt smarta också. Kolla länken: http://www.calacademy.org/science/sia/2009/08/crow-intelligence/
De kan göra verktyg, och känna igen individuella människor. På länken finns ett test där man kan se hur bra man är på att känna igen individuella kråkor...
Pannlampa: Oj, jag var verkligen usel på det testet.
Skicka en kommentar