Det finns en viss sorts människor som är extra rörande på något vis. Det är de som liksom inte kommer in i matchen lika snabbt alla andra - de som till exempel (utan att försöka vara roliga) ropar Hurra! en gång för mycket när man hurrar.
Just nu läser jag Mein Kampf. Det börjar bli ganska segt, men jag ska klara't. För att få lite extra perspektiv och fördjupning i ämnet har jag kollat på en del filmer på YouTube, och nyss såg jag en som innehöll ett exempel på just den typen av människa jag nämnde här ovan. Det är han med vit kostym nere till höger.
---
Läs även andra bloggares åsikter om hitler, mein kampf
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
4 kommentarer:
*fniss* Som Eyvind Johnson karakteriserade en äldre lokal nazistledare i Stockholm - han hade säkert sett många av den sorten: "En man som är mycket besviken eller tror sig ha fått syn på em chans" och därför satsar han på just den där hästen...
Magnus: Det är nog han på bilden det. :-)
Ha ha. Själv har jag aldrig kunnat hålla takten, hur gärna jag än ville och hur mycket jag än försökte
pf: Samma här. Jag vore ett skämt på ett aerobics-pass.
Skicka en kommentar