När man är klar sjunker man ihop; man liksom faller åt sidan och blir liggande i fosterställning på det kalla golvet. Efter en stund rullar man över på rygg, utmattad. Ansiktet har varit spänt och ögonen ihopknipna, nu slappnar anletet av och med dimmig blick skådar man upp mot handfatets undersida.
När jag tänker på saken så ser man nästan aldrig den vy som bilden visar förutom när man har fyllespytt. Som tur är var det länge sedan jag gjorde det, och jag planerar inte att hamna i den positionen inom den närmsta framtiden. Bilden tog jag med självutlösaren.
---
Läs även andra bloggares åsikter om handfat, underifrån, illamående
4 kommentarer:
Den här vy´n känner jag igen allt för väl. I nyktert tillstånd oxå!!
Bullshit: Att vara onykter och att vara röris är ju nästan samma sak. :-)
Jag har aldrig kräkits dagen efter eller under berusning. Inte många gånger i livet överhuvudtaget. Men som fd städerska har jag sett många handfat underifrån och även noterat att det ofta är ett ställe som glöms bort...
Gudrun: Jag har också, precis som min brorsa i kommentaren ovan, sett handfat underifrån - men inte rakt underifrån, som man gör om man ligger. Men jag håller med om att de alltid är jäkligt skitiga.
Skicka en kommentar