Surftrans

"Man bör notera att eftersom hela det urgermanska området binds samman av en enhetlig vattenmassa är det mycket möjligt att språket utvecklats parallellt genom ...." Hur i helskotta kommer det sig att jag sitter och läser om det här? frågade jag mig. Det visade sig att jag nyss hade vaknat upp ur en hel timmes trans-surfning. Med trans-surfning menar jag inte att jag kollade på transor på nätet, utan den sortens trans man kan hamna i när man läser en bra bok.

Märkligt nog lyckas jag sköta mitt jobb under tiden. Fan vet hur det går till, men medan jag befann mig i surftransen har jag tagit emot leveranser, uppträtt trevligt mot folk som har pratat med mig samt sorterat några papper. Uppenbarligen har surfandet till slut blivit till en sådan andra natur att ingen märker att man surfar; knappt jag själv märker't.

Man skulle kunna säga att surfandet (vilket ålderdomligt ord, när jag tänker på saken) på sätt och vis har ersatt telefonklottrandet: man lägger på luren och märker att man har fyllt ett helt papper med krummelurer, gubbar och komplicerade hieroglyfer. Man har åstadkommit detta lilla konstverk medan man har pratat helt seriöst med någon; autoskrift, typ.

Och som sagt, likadant med surfandet. Signifikativt för detta "auto" eller "trans" verkar vara att man har gjort det utan att riktigt veta hur. Uppenbarligen har man varit helt tillgänglig för omgivningen, men samtidigt helt inne i något annat. Har man delat upp hjärnan i olika separat fungerande partitioner eller?

Nå, vad surfade jag då på? Tja, det verkar ha börjat med Disney's "the Princess and the Frog", och slutat med att jag läste om urgermanska. Hur leden däremellan gick har jag ingen aning om, men på nåt vis tycks det ena ha lett till det andra.
---
Läs även andra bloggares åsikter om disney, urgermanska, autoskrift, surftrans.