Det där med bloggtorka är ju ett ganska välkänt begrepp. Den sätter gärna in lediga dagar när man inte har nåt för sig utom möjligen att blogga (som idag, till exempel). Jag har genom åren försökt lista ut vad bloggtorka egentligen är för något. Jag har kommit fram till att den är olika saker - att den blir olika saker vartefter att åren går. Här nedan skriver jag "man", men jag menar "jag".
De tidiga årens bloggande
Bloggen är ganska ny. Till en början skriver man då och då. Efter ett tag märker man att man har fått ihop en hel hög med texter. Vilken grej alltså! tänker man då. När man har tänkt den tanken sätter bloggtorkan in, och man blir orolig att man ska sluta blogga innan man knappt har börjat. Den här bloggtorkan heter: Var detta allt?
Några år in i bloggandet
Man är van. Man vet att man kan klämma ur sig något om man känner för det. Man slappnar av och tänker att visst, jag kan ju ta en liten paus från bloggandet om jag skulle känna för det. Man provar att pausa och känner omedelbart en frånvaro av något. Man börjar skriva men bläcket är liksom slut. Orden fattas - pappret gapar oskrivet. Den här bloggtorkan heter: Rädsla för tomrummet.
Den mogne bloggaren
Man har blivit tyngre. Alla ord man har skrivit väger bly i ens ryggsäck, vilket gör att man lämnar djupa fotspår efter sig där man lunkar fram i nätets undervegetation. Man kan ta små bloggpausar ibland, men man vet att de inte får bli för långvariga. Man har testat att bara surfa och läsa andras bloggar och att inte skriva nåt själv, men märkt att det är som att dricka och dricka och dricka - utan att få kissa. Den här bloggtorkan heter: Ångesten över att vara konsument och inte producent.
Men genom åren har jag också lärt mig vad medicinen mot bloggtorka är. Kanske inte för alla, men åtminstone för mig. Medicinen heter: Bilder, bilder bilder. Okej, att bara slänga upp bilder kanske inte är så kul för ens eventuella läsare, men det är nyttigt för en själv - det håller igång bloggandet.
Men varför man ska hålla igång bloggandet vet jag inte. Genom åren har jag försökt lista ut även det, men inga svar på den frågan har dykt upp. Nå, ett litet svar skulle möjligen kunna vara att det är kul att dela med sig, till exempel av musik man har upptäckt. Idag "upptäckte" jag Beth Orton (Spotify, Grooveshark, YouTube). Rekommenderas.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bloggtorka
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
13 kommentarer:
För oss som helst är konsumenter och inte vill vara så mycket producenter skall du hålla igång bloggandet. Vi har nu vant oss vid din blogg och skulle få svåra abstinensbesvär om du slutade. För att undvika det skall du blogga.
Tack för dagens upptäckt:) Annars finns ju alltid bluddrandet...om ditt och datt utan reflektion, gärna om nåt husdjur. Hundar eller räkor spelar mindre roll.
Så stavas min räddare i bloggnöden!
Det är länge sedan vi började och kan vi sluta....skratt...bloggtorka kommer då och då...då får vi törsta för var vore ordet utan tystnaden...
Jag följer ett skeende i min blogg. Då kan torka uppstå av den enkla orsaken att det helt enkelt inte händer så mycket för stunden.
Ullah: :-) Och det tänker jag också.
Pim: "Hundar eller räkor spelar mindre roll." - Den enda skillnaden är ju egentligen att man behöver kortar koppel till räkor. :-)
Bengt: I bibeln - eller nån liknande bok - så sägs det ju att först av allt var ordet. Man kan lägga till: Sen kom bloggen. :-)
pf: Tur att rss finns, då tappas man inte bort efter treveckorsuppehåll.
Finfin analys! Det mesta kan jag skriva under på men det där med att inte få kissa... njaa, man kan ju svettas ut ´et, iaf delvis. ;) Jag är inte rädd för att "bara konsumera" (trots att jag får kväljningar av bara ordet i andra sammanhang), däremot är det trist att kommunikationen blir mer envägig när man inte bloggar själv.
Pumita: Jag tror det är direkt skadligt att bara konsumera bloggar och andra grejor på nätet. Får man inte ur sig nåt eget kan man spricka som en ballong.
uppåt - eller neråt - genom kretsarna alltså
men
att ha förmåga till självanalys: bloggtillståndet kanske innan entropin
det slutgiltiga utträdet ur cyberuniversat: bloggernirvana
stationsvakt: bloggarnas egen buddha
embryo: Jag läser om Buddha på Wikipedia: "Han plågade sin kropp så hårt som ingen annan och till slut så levde han bara på ett riskorn om dagen" - Ja, det låter som jag. :-D
Ah, men se där! Jag har fått en diagnos! Jag sökte efter en titel till en av teckningarna och insåg att jag har skrivit så mycket att det knapast kan finnas något annat vettigat att säga just nu:
"Din såll din såll din såll!"
(Sokrates)
paljettenq: Har man brist på namn och titlar på saker så finns ju alltid det klassiska: qwerty. :-)
ha ha ha.. den gamla trasan :P
pq: just den ja.
Skicka en kommentar