De dyker upp då och då, känns det som - planerna på att riva den gamla Lindgården på Djurgården, och bygga nåt fult istället. Som hotellet på bilden här.
Jag har en annan idé, nämligen: Gör Lindgården till ett slags konstprojekt: En pågående ruinering (eller om det kanske heter ruinisering). Alltså, om nu stället ändå inte går att rädda med rimliga pengar, låt det då istället förfalla.
Jag tänker så här. Belys stället ordentligt, lite snyggt och suggestivt sådär, och rigga massor av webbkameror överallt, både utomhus och i rummen inuti. Stället byggdes på trettiotalet, så gammal stenkakemusik kan höras i bakgrunden.
Lindgården i nuläget:
Öppna upp runtomkring, så man kan se huset från alla håll. Att gå där och titta - en mörk månskensnatt eller en svettig, tropisk augustidag - och höra brädorna knarra och murgrönan slingra sig, är antagligen minst lika spännande som vilken karusell som helst inne på grönan.
Webbkamerorna kunde vara knutna till en hemsida som visar förfallet dygnet runt. Det blir ett evighetsprojekt som naturligtvis inte är något för den otålige. Och naturligvis är jag inte så dum att jag tror att det jag skriver någonsin skulle kunna hända, men man kan ju drömma i alla fall - om en mer kreativ och fantasifull värld.
Update: Interiörer från huset (tack Rutan)
---
Läs även andra bloggares åsikter om lindgården, huset, djurgården
6 kommentarer:
Vilken häftig idé! Men synd ändå. Pengar finns ju egentligen alltid till allting, men det gäller att styra dem åt rätt håll.
Ingår inte estetik i arkitektutbildningen, t ex att man ska anpassa sina projekt efter omgivningen och ta hänsyn till historia? Det där hotellet kunde ju ligga vid Sergels Torg snarare än på Djurgården. Klantar!
ab: "Ingår inte estetik i arkitektutbildningen?" - Den frågan har jag ofta ställt mig.
Wv håller med: thige.
Arkitekterna thige i församlingen!
ab: Eller som det hette förr: "En svensk thige". :-)
Du kan se mera här:
http://www.pixbox.se/alb_show_id917666_page0.html
Rutan: Tack!!! :-)
Skicka en kommentar