Det är lustigt hur en dröm kan påverka hela den påföljande dagen. Natten mellan i förrgår och igår drömde jag att Stephen Kings "Pestens tid" var ett faktum. Av någon anledning höll jag till i en bunker på Långholmen, och där i dess underjordiska korridorer gick jag omkring och oroade mig för den pirrande känslan i bröstet som enligt uppgift förebådade ett sjukdomsutbrott.
Hur det gick med mig minns jag inte. Jag vaknade tidigt i går morse. Känslan från drömmen - stämningen - satt sedan kvar hela dagen. När det var dags att gå och lägga sig i går kväll var det nästan som att jag drog mig för att göra det, trots att jag var trött. Som tur var återdrömde jag inte drömmen.
---
Läs även andra bloggares åsikter om drömmar
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
3 kommentarer:
Jag känner igen mig i det där... jag bär ofta med mig drömmar under dagen. Jag är dessutom periodare då det kommer till ämnen... just nu simmar jag mycket, andra gånger kan det vara trappor och resande.
Mest otillfredsställd blir jag ju om jag försöker hångla upp någon i mina drömmar och de vägrar. Det kan sitta i hela dagen *lol*
paljettenq: Du får be någon att medverka till att dramatisera din dröm. :-)
Eller hur!
Skicka en kommentar