Nå, med det sagt vill jag berätta om nattens dröm, vilket är ganska inkonsekvent med tanke på det jag skrev ovan, eftersom denna dröm kändes rätt unik i sitt slag. Dock, den var spännande och innehåller antagligen många bottnar och erbjuder säkert många tolkningsmöjligheter.
Jag befann mig på en annan planet. Det var ett snöigt ställe. I den mån det fanns liv så bestod det av vildhundar. De höll till i ett träsk och var inte farliga. Själv tillhörde jag en grupp människor som hade placerats där.
Eller tillhörde jag dem verkligen? Det var något som inte stämde, vilket visade sig när vi pratade med varandra. Vår grupp, en 7-8 stycken av bägge könen, bodde i en snö-igloo (formad som en riddarborg). Vi satt därinne och pratade. Ju mer vi pratade desto mer visade det sig att att alla där hade en sak gemensamt:
Nämligen att de hade gjort något dåligt i livet, och nu hade en tioårsperiod på sig att sona/reparera det dåliga (eller onda) de hade gjort. Lyckades de inte med det hamnade de i helvetet. En kille i gruppen ville inte berätta vad han hade gjort som skulle sonas, men hans uppgift på planeten var uppenbar:
Han skulle hålla en liten boll i vänsterhanden i tio års tid. I sträck alltså - han fick aldrig släppa den - inte ens när han sov. Tappade han bollen: helvetet nästa. Vi andra tyckte synd om honom, och jag kom med ett förslag. Jag tyckte att vi skulle utrusta hans arm med en mitella så att bollen hölls på plats i handen.
De andra menade att det kanske skulle räknas som fusk och att han skulle komma till helvetet på grund av det,men jag kontrade med att vi kunde ju bryta armen av honom, för då skulle han ju ändå vara tvungen att ha mitellan.
Och i den stilen gick våra samtal därinne i snöborgen. En efter en berättade de om sina liv, och vilka straff/uppgifter som kunde rädda dem från helvetet. Jag minns inget av deras historier, men jag minns att min oro tilltog vartefter turen att berätta närmade sig mig. Jag kom inte på något dumt jag hade gjort, och jag hade inte fått någon uppgift. Hörde jag alls dit över huvud taget?
Ja, sen ringde klockan och drömmen avbröts. Jag var lättad, men samtidigt hade det varit intressant att få veta vad som hände med mig. Och hej på dig förresten. Jag tror inte många läser ända hit ner. Drömbeskrivningar är rätt impopulära. :-)
---
Läs även andra bloggares åsikter om drömmar
8 kommentarer:
Jaha, så det är SÅ limbo ser ut? Har man tio år på sig så kan man nog dra sig till minnes någon oförrätt. Det kan nog de flesta kan jag tro.
Fascinerande med bollen ... De flesta har förmodligen såna här drömmar och kan, om de bestämmer sig för det, minnas drömmarna när de vaknar. Det kan dock vara ganska ansträngande att skriva ned det man drömt. Tack för att du delade med dig av din dröm.
Hej på dig själv!
Det är inte alls unikt med drömmar som återkommer. Mina (jag befinner mig på Höga Höjder ...) är ständigt återkommande, det är ju iofs inte konstigt .., så enjängd som jag är .-)
Roger: Men frågan är om man har oförrättat tillräckligt för att få bollstraffet.
crex: Man borde ha en liten inspelare bredvid sängen, det har jag ofta tänkt på.
Elisabet: Dui kanskle är enjängdstvilling? :-)
Jasså är drömmar impopulära? Inte dina Johnny schysst dröm. Men man undrar ju vad du har för gömda skelett. ;)
Hoppas du får återkomma till din dröm en annan gång och få reda på om du passade in eller inte. Allt gott till dig.
Sanna: ja hoppas jag var där av misstag. :-)
jansson: Jaså du läste ända dit.
:-)
Skicka en kommentar