tisdag, januari 19, 2010

"Synligheter"

Den här bilden föreställer Lena Adelsohn Liljeroth. Jag hittade den inne hos Jansson, som drömde om henne. Hon har en tröja på sig, en lite grand genomskinlig historia, brösten syns. Egentligen inget märkvärdigt med det, utan den sortens synlighet är ju ganska accepterad, för att inte säga allmänt uppskattad.

Då kommer jag att tänka på ett par andra "synligheter". Om en man har lösa byxor på sig, kanske träningsbyxor, men inte har kalsonger under, ja då avtecknar sig formen/konturen av ett kön därunder. Precis som i fallet Adelsohn Liljeroth kommer omgivningens blickar att dras till "synligheten", snarare än till ansiktet (som är det politiskt korrekta stället att titta på när man talar med någon).

Det finns en tredje variant också, nämligen den så kallade kameltån. Vet man inte vad den är för något finns en förklarande bild på Wikipedia. Även den är en "synlighet" - nåt som stjäl uppmärksamhet.

Jag vet inte om "synligheter" är ett bra ord på't, men det får duga som namn. Det jag kommer att tänka på nu är vilket som anses vara finast/fulast, mest lockande/minst lockande. Kort sagt, vill man se saker och ting på folk, eller vill man slippa?
---
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

8 kommentarer:

jansson sa...

Det där med "synligheten" var något som fångade min uppmärksamhet också. Normalt sett gillar jag dessa synligheter, men nu kändes det mest märkligt.

之乎者也 sa...

Om man vill eller inte beror väl på vilken person det rör sig om.

Den där bilden på kulturministern skulle för övrigt inte passera Flickrs anständighetssystem, utan måste märkas som "moderate"… (pokies)

P-E Fronning sa...

Det där ä kultur dä sä!

Peace in mind sa...

Jag tror jag var bland de sista att fatta det där med kameltå. Nu har jag blivit helt allergisk. Tilläggas bör att jag hellre tappar brallorna än...

Förresten, pungklyvaren är en annan synlighet. Snäppet värre än tån, om du frågar mig.

paljettenq sa...

Synlighet kan vara jobbig, helst då man inte vet vad alla andra ser... och väljer att lägga fokus på. det hade ju varit busenkelt för fotografen att beskära bilden.
Men åandra sidan, bröstvårtor har vi alla, så det borde ju inte vara något att hänga ögat på.

Kameltån kallades Mumelbyxa (mumelveck) då jag gick på högstadiet.

Peace in mind sa...

...ser läpparna, men hör inte orden..eller så?

Appropå mummelbyxa.

karibien sa...

Jag är lite kluven till dessa synligheter och huruvida uppvisandet av dem ska bannlysas.

För bannlysning:
Den gången då cykelbyxan just nått popularitet bland den breda massan stötte jag på den på banken. I Tour de France-gul kulör. Sittandes på medelålders man med ölmagefysik. Vänsterhängd. 20 minuters väntetid till bankkassan.

Mot bannlysning:
Om jag tror på mäns och kvinnors rätt att slippa bli klappade på rumpan, bli betraktade som könsobjekt, får jag väl träna mig att sluta stirra på bröstvårtor och pungklyvare. Det är väl omöjligt att inte lägga märke till dem, men det handlar väl mer om vad man gör sen? Konsterar, och ägnar sen tiden åt nåt intressantere eller tittar en andra gång, funderar, bedömer, fäller avgörande. Du har snygga bröst nog att få visa bröstvårtorna, men du där borta borde ha vett att ta på dig en bh. Vem ger mig rätt att skönhets- eller fulhetsbedöma mina medmänniskor? Ursäkta, du förfular min utsikt, kan du vara vänlig och gå hem och hålla dig inne.

Jag tror jag stannar där och ger mig inte ens in på avdelningen anständighetsfilter

Johnny sa...

jansson: Just i hennes fall var det lite märkligt. Men, tänkte jag sen, why not liksom.

之乎者也: Just det, det beror på. Jag tror att många kvinnor, till exempel, som skulle säga fy bubblan till att se konturerna av Loket Ohlssons innandöme, inte alls skulle klaga om det handlade om till exempel Johnny Depps.

p-e: Kultur - Bul tur.

Pim: Snäppet värre än tån ... att ppleva själv, om inte annat.

paljettenq: Inte bara kroppens sex-signalerare kan utgöra "synligheter" förresten, utan till exempel snorkråkor och öppna gylfar också. Det gäller att ha koll på sig själv.

karibien: Jag håller med. Min fråga är ganska ologisk. Vad som bör synas eller inte och vad som är snyggt eller fult sitter helt i betraktarens öga. Och vad betraktaren betraktar som fint och fult brukar växla rätt ofta, åtminstone i mitt fall.