Visst har religionen haft stor betydelse när det gäller svenska traditioner och kultur. Det gäller till exempel högtidsfirande, musik och litteratur. Det är det ingen som förnekar. Men när det gäller dagens moderna svenska samhällsvärderingar, så har de i väsentliga delar inte formats tack vare kristendomen, utan trots den.
Jag vet inte vad jag ska säga. Jag är alldeles för oinsatt i både svensk historia och kristendomens impact på den. Spontant misstänker jag ändå att kristendomen var bra för Sverige när den kom, eftersom den då kanske var en inträdesbiljett till ett mer - på många sätt - utvecklat Europa.
Visst kan och får man klaga på kristendomen i Sverige om man vill, fast egentligen känns det onödigt, för vad man än tycker om den så har den ju i alla fall - i motsats till förhållandet i många andra länder - funnit sin rätta plats här: den befinner sig någorlunda där den hör hemma - i folks privata sfärer.
Värdet av kristendom som privat trosuppfattning kan jag inte kommentera riktigt, eftersom jag inte tror på gud, men värdet som bevarare av kunskap kan jag ha en åsikt om. Efter vad jag har förstått stod just kristendomen som bevarare av antik kunskap under många krigshärjade och oroliga århundraden, och för det borde man tacka kristendomen. Fast så kanske det inte var från början. Här är en snutt från den nya filmen "Agora".
"Det finns bara en gud!", ropar de jävla idioterna, när de stormar in på bibblan för att sabba all mänsklig historia och kunskap. Jag brukar vilja se alla romarfilmer som kommer, men just den här vetefan; jag blir fysiskt illamående när jag hör de jävlarna skrika.
Men trots allt, det tog ett gäng århundraden för de kristna - åtminstone i Sverige - att förstå att sin tro, den ska man hålla för sig själv och inte försöka sprida till den alltför mottagliga fårskocken vilken de flesta av oss ingår i.
Nu väntar vi bara på att andra uppstickande monoteistiska religioner ska följa svensk kristendoms exempel, att låta sin gud bo i det egna huvudet, och inte låta den sprida sig till andra kroppsdelar, som till exempel den hand man hälsar på andra med, och vidare ut i samhället.
---
Läs även andra bloggares åsikter om kristendom
11 kommentarer:
Man kan ju inte vinna en diskussion elkler få igenom ett beslut idag med att ropa "på knä för Bibeln!" eller häbnvisa till ärevördig gammal tro och så - i t ex USA eller Italien kan man fortfarande köra på att präster står över kritik, att kyrkan inte kan dömas med enbart mänskliga mått och att det är riktigt att nedkalla Guds välsignelse över miltären: här hos oss är det väl omöjligt, man häamnar i Knutby direkt om man försöker.
Så när det gäller normer håller jag nog med dem, kristendomn spelar inte någon större roll idag, vi är ett postkristet land sedan ganska länge. Bibeln och det kristna arvet betyder väl en del för många i hur de ser på samvetet och så, och i vanor, högtider och så, men den funkar inte längre som något allmänt omfattat system av normer och honnörsord.
Kvinnoprästmotståndarna från 50-60-talet var väl de sista som på allvar försökte hävda att kyrkan och religionen ska kräva saker som är obegripliga ur demokratisk och städad synvinkel, men sen blev ju de också bara knarriga gamla gubbar. Jag försvarar inte deras bibeltolkning eller deras syn på prästämbetet, men jag kan känna´en slags respekt för deras ambition att det verkligen skulle betyda något tydligt och synligt att höra till kyrkan, att de skulle kunna vara rn motvikt till staten och så.
Lyssnade i fredags på p1(kommer tyvärr ej ihåg vad programmet heter kan ha varit vetenskap:historia) där man pratade med en antikforskare om filmen Agora och han sa att man inte har bevis för att de var enbart kristna som plundrade, plundringarna gjordes i flera omgångar men inte nödvändigtvis bara av kristna. Så se Agora som en film och inte total historisk sanning.
Magnus: ja Knutby-alternativet finns ju fortfarande därute för dem som vill ha't, men det är skönt att de håller sig på sin kant och beter sig hyfsat normalt mot andra. Bara grejen att de inte kräver någon form av respekt skaffar dem en del av den varan, tycker jag.
Anonym: Nä, säkert är filmen till en stor procent en ren Hollywood-produkt, och precis som du säger så var nog de kristna inte helt och hållet de skurkar som filmsnutten visar de som. Snarare var det väl som det alltid har varit, att när någonting får vind i seglen - som kristendomen i det här fallet - så seglar idiotiska plundrare, tjuvar och allsköns pack under dess flagg.
Den klassiska vetenskapen bevarades av araberna, inte av kristendomen. Det grekiska arvet, tillsammans med arabiska vidareutvecklingar (algoritm, algebra o.s.v. är arabiska ord) kom tillbaka till Europa under renässansen via arabiska kanaler.
Johnny: Visst, jag försvarar inte dårfinkigt bibelviftande i sig. Men Sverige är ibland ett land med ganska snäva gränser för vad man "får tycka", hur man får resonera - vi är ingen diskussionskultur till vardags - och då blir det å andra sidan lätt att ingen tänker igenom en sak ordentligt, att saker bara pushas igenom därför att de ligger rätt i tiden. Ett samhälle behöver konfrontation mellan olika maktcentra och olika synvinklar om det inte ska bli rätt unket ibland, och det är därför det kan vara positivt med kristna som inte bara hanterar religionen genom att backa hela tiden så fort den hamnar under tryck, som aldrig vågar vara obekväm.
Knutbyfolket har ju vänt den världsliga omgivningen ryggen från dag ett, men det går att tänka sig kristna hållningar som tar ett ansvar för samhället, som bryr sig om alla i princip, utan att de hela tiden behöver köpa de värden och prioriteringar man gör hos staten och i massmedia. Som liksom tar spjärn mot tidsandan. Under andra världskriget var det nog så, också här hemma: de som hjälpte judar och flyktingar gjorde det inte för att det var glamoröst eller för att känna sig sentimentalt goda. Och då kan jag på ett sätt köpa att de bevarar en del konservativa element som jag personligen inte skulle ställa mig upp och slåss för.
När man inte tillåter människor i en ideell rörelse eller en grupp att gå på sina djupa övertygelser, sätta vissa egna gränser, så förvandlar man dem till anställda och livegna och det är dödande för en rörelse som bygger på idéer, menar jag.
Däremot är det så klart oförsvarligt när en religiös grupp tar til våld, vill censurera böcker och filmer och så, eller ha sin egen straffrätt, men det är ju givet,
之乎者也. De hjälpte säkert till, och jag ska inte klanka på dem, men jag skulle tro att det mesta bevarandet, det stod Bysantinarna för.
magnus: Det låter som en hel del visdom i det du säger. Kort sagt kan vi säkert enas om detta: Att man bör få tycka, agera, bete sig, ha fasoner för sig, så mycket man vill, bara det inte går ut över andras likadana rättighet.
Intressant. Nu brände ju de kristna en hel del böcker de inte gillade och bannlös och plågade vetenskapsmän som de inte höll med.
Jag känner lite att jag mest blir sur på religon nuförtiden. Eller inte religonerna i sig, men att det är några människor som hela tiden anser sig ha rätt till en massa saker i "den rätta trons" namn. Dumt.
Ibland tänker jag att det är de där som börjar på h som låter mer rabiata än de som börjar på k. Det måste väl vara lika viktigt att få leva med en tro som att få slippa det? Jag rör mig en hel del i kristna kretsar och tycker att det på gräsrotsnivå finns en väldigt generös inställning till andra livsåskådningar. Men det finns ju undantag också.
Risus abundant in ore stultorum.Errare humanum est,perseverare diabolicum,ignoscere divinum.Risus abundant in ore stultorum.Extra ecclesia nulla salus.Stamus contra malo.
Pelle
Roger: Allt detta om "rättigheter" hit och dit kanske är religionstankens sista dödsryckningar. Fast troligen inte.
Ingela: Så länge det handlar om just gräsrotsnivå och inte letar sig fram till lagar och förordningar så är det ju finfint.
pelle: Orkar inte översätta, men det stämmer säkert det du skrev. :-)
Skicka en kommentar