Blodplättar och slaskiga glasögon

Jag har alltid gillat att äta blodpudding, men jag har alltid ogillat att laga blodpudding. Det är skivandet av den som spökar - skivorna fastnar på kniven och går sönder när man ska pilla bort dem. Nå, man kan ju använda knep som att doppa kniven i varmvatten mellan skären och så, men vad jobbigt alltså.

Så jag fick för mig att jag skulle rulla bollar av blodpuddingen idag, som köttbullar ungefär. Jag gjorde så. Det blev tyvärr lite misslyckat - bollarna betedde sig inte som köttbullar, utan stektes ojämt. Då testade jag att med nästa dos platta till dem lite, till halvtjocka plättar liksom. Det funkade, de blev lätta att vända på och stektes fint igenom.



Blodplättar kan vi kalla den rätten. Bollarna borde också ha ett namn. Jag har läst om ett (antagligen helt påhittat) romerskt utrop: "Vid Numas testiklar!!" Det låter kraftfullt på nåt vis tycker jag, så det kallar vi blodbollarna för: Numas testiklar. Numa himself var förresten en romersk kung.

Innan jag lekte uppfinnare i köket idag var jag ute på entimmespromenad. Jag var till och med så duktig att jag sprang lite också, två treminutare i början och i slutet av promenaden. Lite skönt jobbigt sådär. Vad som däremot var oskönt jobbigt var denna snöslask som singlade ner från himlen. Vi glasögonbärare har det tufft så här års. Jag filmade lite genom ena glasögat för att visa hur störande det är.


[Filmens syns inte i Google Reader]

Update: Blodplättar finns ju redan. (via mrarboc)
---
Läs även andra bloggares åsikter om promenade, slask, blodpudding