09.00: Apoteket - stängt. De skulle öppna 10.00, så jag promenerade omkring. Plåtade lite, bland annat den här bilden. Det är mycket sprickor just nu.
10.00: Apoteket öppnar, och jag tar en kölapp. Blir sittande ett tag. När det blir min tur visar det sig att doktorn inte har skickat receptet, eller åtminstone har det inte kommit fram. Det kanske kommer, säger apotekarna, och jag blir sittande en stund till.
11:00: Jag ger upp och går hem. Ringer vårdcentralen och frågar vad grejen är. De kollar och säger att det står i datorn att doktorn har skickat receptet till apoteket och att jag kan gå tillbaks dit. Och om det ändå inte har kommit? frågar jag. Ja då kan du komma till oss på vårdcentralen och få en gul receptlapp att ta med till apoteket, får jag till svar.
12.30: Skrivande stund. Jag har ingen lust att gå iväg just nu. Väntar ett par timmar, surfar lite håglöst.
---
Läs även andra bloggares åsikter om apoteket, knät, vårdcentralen, sprickor
4 kommentarer:
Ibland är tillvaron mer än lovligt krånglig.
Mitt ex tog bilen och körde 22 mil enkel väg till lasarettet i Umeå för knäkontroll.
Då meddelade sköterskan i väntrummet att doktorn var sjuk, var vänlig åk hem igen, så kallar vi dig när han tillfrisknat.
Elisabet: Svensk sjukvård i ett nötskal?
Oj då! Sicket besvär!
Har det ordnat sig? Med medicin, menar jag?
:-) Molly Ginger.
molly: Jupp, nu knaprar jag på. :-)
Skicka en kommentar