Pga knäont tog jag gå-stavarna med mig. Jag tänkte att med dem så ökar jag på den allmänna belastningen på kroppen, åtminstone lite. Det funkade halvhyfsat. Då det fortfarande är lite skämmigt att gå med stavar begav jag mig åt mer glesa trakter den här gången. Inte obebodda, men rätt glesa.
Långt ner i en backe, eller en brant sluttning, såg jag ett mörkt sår i snön. Det stället är i vanliga fall så buskigt och slyigt att man bara ser ett grönt gytter, men nu, tack vare snön, var sikten fri: Ett litet vatten, och ett stort, runt avloppsgaller.
Har ni sett, eller läst, Stephen Kings "DET"? Nå, i den lurar ondskan nere i avloppen. Ondskan har många former, bland annat en clown med ballonger, och han håller till nere i kloakerna. Det är lite "DET" över den här vyn, tänkte jag och studsade ner för backen för att ta en närmare titt och plåta lite. Vad låg och flöt därnere? En blå ballong. Jag stannade inte länge.
---
Läs även andra bloggares åsikter om gåing, stavar, DET, stephen king
4 kommentarer:
Lysande. Mycket bättre än orginalen (film och bok)
Geo: Tack. Och faktiskt, "DET", tycker jag, är en av Kings tristaste böcker. "Om en Buick 8" är den bästa, enligt mig.
Jag som alltid koncentrerar mig på väsentligheter, har ett tips när det gäller knäna.
Detta eftersom jag har haft ont i ena knät sedan 3 oktober 1982 och det andra knät sedan 3 november 1982. (Kompensationssmärta?)
Utan att vara läkare och utan att ens veta hur det gör ont på dig eller om du kanske bara håller på att tappa meniskerna och ledbanden, vill jag rekommendera träning av lårmusklerna. När jag inte tränar blir smärtan värre, och när jag fokuserar på att faktiskt styrketräna lårmusklerna, gör det nästan inte ont alls. Det har (säger de som vet) något att göra med knäskålens läge: utan lårmuskler placerar den sig inte så bra. Tydligen.
WV är obegripligt nog tortyo.
Lotten: Grymt träffande wv. :-)
Ja det där med låren har jag faktiskt tänkt på själv. Och när du nu nämner't tippar det över till att jag också kanske gör nåt sånt.
Skicka en kommentar