onsdag, mars 10, 2010

Mitt bidrag till debatten

Häromdagen skrev Dick Harrison, i sin kungablogg, att "goterna inte var ett dugg svenska", vilket hade som följd att kommentarerna under artikeln svämmade över av en massa "Jo, det kan de visst ha varit!".

Tittar man på typ den äldsta källan, Jordanes, så hade goterna skandinaviskt ursprung, men till och med om man har sina mest okritiska glasögon på sig känns Jordanes inte som nån man ska förlita sig blint på. Antagligen funkar han som bibeln ungefär - historiska fakta blandade hej vilt med en massa påhittat bråte.

Men man ska också ta det jag säger med en nypa salt, för jag har långt ifrån nån koll på ämnet. Nå, i kommentarerna jag nämnde tycker ju många att namnlikheten Got - Gotland - Götaland o.s.v. inte kan vara en ren tillfällighet. Jag håller med, och läser man runt på uppslagsverk här och där tycker många likadant.

Å andra sidan kan man ju tänka så här, att till slut var de gotiska härarna - eller folken - jäkligt månghövdade, att alla dessa goter nog inte kunde ha kommit från våra glebefolkade trakter. Harrison skriver dock: "Visst kan en och annan kontingent från Sverige ha ingått i de gotiska härarna", men nog mest som en brasklapp.

Jag har en egen teori, en som kanske inte borde få kallas teori eftersom den inte bygger på nåt annat än en gissning, men dock. Jag tänker så här, att de som senare skulle bli kända som goterna, de var en ganska flytande församling. Ett gäng som växte och krympte i styrka och talrikhet genom tiderna, och som rörde sig hit och dit på kontinenten och upp omkring östersjön. Det fanns antagligen många såna grupper på den tiden, som liksom flyttade omkring, typ som Herulerna. Om det fanns proto-svenskar med i bilden är omöjligt att veta, men det är säkert inte omöjligt.

Jag tänker att denna skara vid nåt tillfälle berikades och fylldes på med ett "svenskt gäng" (från götaland/gotland), och att dessa så småningom blev så framgångsrika och tongivande inom gruppen att got-namnet blev det som i fortsättningen gällde. Bara en gissning.
---
Läs även andra bloggares åsikter om

4 kommentarer:

Gotisk Klubben sa...

Ingemar Nordgren, Goterkällan, har delvis denna teori, tror jag.

Dvs, att alla har samma kult. Oavsett namn på stam et cetera.

Geobastard sa...

Det finns förutom sund källkritik till Jordanes även fler bekymmer. Nämligen att spåren av någon folkvandring (så som han påstår, en tredjedel av gotland eller liknande) inte finns. Inte heller finns det arkeologiska bevis för att det handlar om samma kultur på Gotland som vi sen ser i norra Polen i Willenbergkulturens inträde. De kopplingar man gör är för svaga och är framförallt inte hänsynstagande till andra kopplingar som visar på annat. Man hittar en stencirkel rest av Willenbergkulturen och ser det som ett bevis för att den är släkt med ett dito på Gotland. Så kan man inte resonera inom arkeologi. Först måste man titta på alla andra släktskap och då finns det inte på samma sätt en koppling till Skandinavien utan till lokala äldre kulturer. Så PÅ SIN HÖJD är det frågan om en handfull immigranter som påverkade sin omgivning i norra polen - men som sedan snabbt integrerades i de befintliga kulturerna. Snarare troligt är det kulturella kopplingar mer än immigration - om det öht finns någon koppling. Ordet "got" kan ha haft en identitetsbetydelse som "alla" ville ha i regionen, men vars signifikans är glömd idag.

Man vill gärna ha en koppling såklart, men det finns tyvärr bara svaga indicier som tyder på det, och desto fler indicier som tyder på annat.

Geobastard sa...

Den främsta anledningen till att historiker och arkeologer helst inte vill befatta sig med detta begrepp är varken PK, kommunism eller något annat konspiratoriskt utan för att det dräller av folk med extremt mycket ideologisk motivering som inte tål diskussioner som ifrågasätter deras myter.

Som gammal arkeologistudent kan jag likna det vid när man kommer till en lokal hembygdsförening och berättar för dem att deras snapphane-gravhög ute i skogen inte alls är en snapphanegrav. Det tar fyr i helvete direkt eftersom man angriper något som vissa har en identitetskoppling till. "Men vi bor ju i en snapphanebyggd!".

Just därför smyger och tassar man helst runt sådant. Man orkar inte med den flodvåg av personangrepp och smädelser och liknande som oundvikligen kommer.

Visst, man kan tänka sig att svenska historiker är tjuriga i frågan också, eftersom så väldigt få köper göticismens påståenden, men då kommer man oundvikligen att applicera ett konspiratoriskt resonemang på en yrkeskår vilket alla med ett uns av kritiskt tänkande i kroppen bara kan se som komiskt.

Johnny sa...

G K: Sedär. Ja, att min gissning var unik, det trodde jag förrvisso inte. :-)

Geo: Vikingar österut satte sin prägel på vad som blev Ryssland, har man ju hört. Och vikingar västerut lämnade sina spår ordentligt. Svenska imigranter i amerika har visat sig frodas finfint i det nya landet, och kunnat påvcerka omgivningarna.

Kanske är det helt enkelt så att det är ett nordiskt drag att man med en mindre men välmotiverad skara har lätt för att påverka/dominera/influera nya omgivningar?