Jag funderade lite över meningar - eller om det här kallas ordföljder - som man gärna och med fördel kortar av i talspråk. I skrivande stund kommer jag att tänka på två (av de oändligt många som finns):
"Kan inte" brukar jag uttala som: "Kante".
"En och en halv" brukar jag uttala som: "Enånhalv".
Möjligen ska det blandas in apostrofer. För övrigt gillar jag Annika Norlins kortning av "Naturen", i gårdagens City, på sid 14.
---
Läs även andra bloggares åsikter om förkortningar
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
10 kommentarer:
Jag kommer ihåg när jag läste lingvistik så pratade vi om just det här. Minns dock inte vad fenomenet heter. Tänk på hur man uttalar "August Strindberg". Det blir oftast något i stil med "Agustrindberg".
De flesta nyhetsuppläsare och hallåor säger numera "tjutvå" men inte många som skriver det, vad jag vet... eller?
Mjömark: Eller hur. Det blir som: Agustrín-berg.
Pumita: Jag testa: schutvå. Ser rätt okej ut. :-)
buloteket i Sötälje, natutvis
Förresten, du minns väl Köppäbävisan?
p-e: Vae buloteket fönåt?
Pumita: Den obehagliga minns jag ja.
Ett vederstyggligt ord:
Egengtligen
pf: Ja, haha - ejeklieng. :-)
biblioteket, natutvis, fesståss.
p-e: Trodde det var nån slags boule-bana.
Skicka en kommentar