Pareidoli

Det finns en bild på Eyjafjallajökull som är tagen från två och en halv kilometers höjd där vulkanen ser ut som ett ansikte. Den dyker upp då och då i media, senast i Expressen, som här nedan. "Här är vulkanens ansikte" står det nästan jämt och man fattar varför.



Är det bara jag som tycker den bilden är ganska creepy? Antagligen inte. Det ser ut som det spända skinnet i ansiktet på någon som har dött av törst i öknen, och blivit liggande ett tag. Det ser förresten också ut som Iron Maidens "Eddie".



Pareidolia (på svenska troligen Pareidoli) kallas fenomenet, det att man ser saker som inte finns där, antagligen för att deras geometri överensstämmer med vad hjärnan säger till ögonen att hålla utkik efter. Kanske en gammal överlevnadsfunktion.

Den här vulkanen hade ju faktiskt tre kratrar som i förhållande till varandra låg där ögon och mun ligger i förhållande till varandra. Ja till och med en liten näsa fanns där också, på passande ställe. Själv har jag lätt att se ansikten, och andra delar av kroppen, i barken på träd. Förresten ser jag ansikten lite här och där, när jag tänker efter.
---
Läs även andra bloggares åsikter om eyjafjallajökull. pareidoli, ansikten, vulkaner/ ab1, ab2, svd1, svd2, dn1, dn2