Men sakta urholkas berget inifrån, och såvida dess pansar inte, av en naturen nyck, är uppbyggt av perfekta valvbågar, kommer det att störta samman så småningom; the center cannot hold.
Dessa berg står här och där, har jag sett under mina strövtåg på sistone. De står och läcker vatten. Och alla riktiga berg också, de läcker de med. Och alla drypande ängar, de med. Många flöden små bildar bäckar och dikesrinn. Och fast det kanske inte är så intressant i sig självt, helt naturligt som det är, så är det ändå ganska hypnotiskt tycker jag.
---
Läs även andra bloggares åsikter om snösmältning, vatten, diken, porlande
7 kommentarer:
Just det .., det är lite hynotiskt över det hela. Inte långt från pv:s hus, rinner en strid liten bäck och jag kan stå där nästan hur länge som helst och titta hur det förändrar sig.
Jag vill inbilla mig att en vacker dag så antingen tappar du kameran i plurret, eller så faller du själv i. Så som du utmanar statistiken hela tiden med att titta ner i vattendrag.
Elisabet: Och visst blir man sugen på att bygga en fördämning. :-)
Geo: Helt säkert har du rätt, och att tappa kameran vore förbaskat tråkigt, även om jag nu råkar ha en väldigt billig kamera.
Åhh vilken bra film..den gjorde nämligen att jag kunde förnimma känslan av att vara 5 år och stövla runt och greja ute i torpet mina föräldrar hade på den tiden.Tack!
/A
/A: Vi hade också torp/lantställe när jag var liten. Inte längre. Nu är man hänvisad till skog och mark. :-)
Mina föräldrar hyrde en kvarnstuga i många år.kvarndammen och det som var kvar av själva kvarnhuset och omgivningarna gav många fina barndomsminnen..ängar fulla med smultron och tjärblomster,vatten i brunn ute på gården,gårdsauktioner och utedass..djupt nere i smålands skogar..de va tider de!
/A
/A: Faktiskt, det låter som det var tider det. Fast tider kan ju komma tillbaks.
Skicka en kommentar