... för jag hör den gärna igen. Jag antar och hoppas att det är del 1 de menar, för pjäsen finns i tre delar. Del 2 finns på Radioteaterns hemsida, dock ej som podradio vad det verkar, så man får passa på att lyssna på'n mens den ligger kvar. Är du allmänt ointresserad så tycker jag ändå du ska lyssna lite grand, för den rösten är ju så inspirerande - man vill liksom kunna praaaata så. ---
Läs även andra bloggares åsikter om georg rydeberg, marie louise ekman, den falska människa, radioteater
---
Update: Jag har återlyssnat lite nu. Fan, jag kan inte riktigt släppa leendet, det tycks ha fastnat. Det är egentligen inte själva betoningarna han gör, som jag skrev här ovan, utan något annat. Han avslutar sina meningar hängande i luften på nåt vis. Ibland låter han långsläpig och ibland korthuggen, men alltid blir slutorden liksom hängande; som en raserad tågbro vars ände sticker ut över en avgrund, är bilden jag ser framför mig. Dessutom låter han alltid lite frågande, vad han än säger, även när han säger påståenden.
Han har ett förhöjt sätt att tala och uttrycka sig, helt enkelt.
2 kommentarer:
Det är inte alltid så att jag kommer ihåg att titta på Kobra, men just det inslaget såg jag igår och tänkte att det var så kreativt utformat.
Nu ska jag lyssna på det du bjuder på.
Elisabet: Good. :-)
Skicka en kommentar