onsdag, maj 12, 2010

Under körsbärsblom

Det finns en frihet i den begränsning det innebär att ha en billig kamera - man kan plåta och filma tämligen spontant och opretentiöst. Man väntar sig inte att det ska bli bra, och när det väl blir det blir man extra glad.

Men en begränsning är trots allt en begränsning, och ibland önskar man att den inte fanns där. Som igår kväll. Jag riktade kameran uppåt mot körsbärsträdens blom i kungsträdgården och spatserade framåt så.

Det blev en kort frekvens i mitt liv, detta spatserande, för jag krockade nästan in i nån slags modellfotografering där. Nå, lite film blev det ändå, men jag önskar att jag hade haft en bättre kamera i handen - en som inte spottar ur sig läskiga-tjejen-i-the-ring-ryckiga-filmer, för det hade motivet förtjänat, men det är som det är. Jag hittade en passande låt i alla fall.


---
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

3 kommentarer:

Elisabet sa...

Ja, jag inte bara gillar det .., jag tycker att du är en liten stjärna eller en stor, på blogghimlen.

Du är bara så totalt härlig!

Och alltid musik som passar så bra till.

Om jag vore den som bestämde här i landet, då skulle jag ringa dig nån eftermiddag och fråga om du möjligen kunde tänka dig att göra pausinslag och små kortfilmer som skulle visas på tv, ja, så där några minuter varje kväll.

Så glad man skulle bli!

Den här körsbärsträdspromenaden, den är just en sån som skulle göra många människor glada!

Roger sa...

Ja, den där var fantastisk. Den gjorde mig glad.

Johnny sa...

Elisabet: Sluta! Jag rodnar sönder. :-) (Tack).

Roger: Tack du med. Och trots att jag rodnar sönder är jag ändå en sucker för smicker. :-)