Väl medveten om denna pendling försökte jag inte ens sikta in mig på nåt motiv, jag tänkte att turen och rena tillfälligheter istället skulle fixa saken. Tillfälligheternas makt är förresten stor, det är min känsla, och jag tror dessutom att denna makt är släkt med seendet av mönster och figurer i moln och liknande. Dock vet jag inte hur.
I vilket fall som helst så blev det över 40 bilder. Hur många av dessa blev då något att ha? Ungefär fyra. Typ nittio procent av bilderna jag tog blev alltså helt värdelösa. De föreställde himmel, allmänt sudd och delar av min egen tumme - till exempel. Här är de jag tyckte blev rätt okej.
Som synes blev de rätt mörka. Detta kommer sig av att jag hade motljus hela tiden. Men jag sket i att åtgärda detta i photoshop hemma, utan tyckte att ungefär så här blev de ju, take it or leave it liksom. Men helt "äkta" är de ändå inte, för jag har klippt bort en hel del runtomkring-detaljer och ramat in dem.
---
Läs även andra bloggares åsikter om gatufoto, motljus
6 kommentarer:
Ja du är då en överraskningarnas man.
/A
A: Tvärtom. Jag är faktiskt ganska förutsägbar.
Kan vara rätt kul, det här att gå och vifta med kameran på stan. Brukar göra det själv ibland och har samma erfarenhet som du, det mesta är bara att kasta. Men ibland dyker det upp nåt spännande. Speciellt den sista bilden du visar blev ju väldigt bra.
//Lars U.
Lars: Tack. I början gillade jag den sista bilden mest, men efter att ha tittat på bilderna några gånger så väljer jag faktiskt den första.
Hehe, vad roligt! Att skjuta på måfå tror jag kan vara en riktig höjdare i city under rusningen en löningslördag - ja, när och var som helst där det är mycket folk i rörelse.
Om jag ska välja en av dina bilder blir det den med grabbarna vid staketet. Den känns mest som en "riktig" bild och väcker funderingar kring vilka de är och vad de gör.
Mia: Framför allt är det kanska lätt att plåta folk på det här viset - eftersom de inte ser att man plåtar. Att endast ett av tio foton funkar får man leva med.
Skicka en kommentar