Borde ta hand om den enorma disken. Jag och ungarna turas om med diskandet, och nu är det min tur. Dumt nog har jag skjutit på det, och nu är den som sagt enorm. Istället har jag fastnat vid datorn.
Spengos fortsättningspost om Status Quo (här är del 1) för mig tillbaks till sjuttiotalet. Jag hann vara allt mellan sex och sexton år under det årtiondet. Kommer att tänka på gamla the Sweet. Ser man tillbaks på the Sweet är det inte sådär jättemycket som känns fräscht längre, utan tämligen daterat. Detta gäller nog låten the Six Teens också, men jag tycker ändå det går att höra på den, åtminstone en gång.
---
Läs även andra bloggares åsikter om disk, sjuttiotalet, the sweet
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
2 kommentarer:
Jag hörde "Ballroom blitz" i radion nån dag i förra veckan. Jag upptäckte två saker: 1)att jag kunde sjunga med i hela texten och 2)att jag blev glad på gränsen till upprymd av att höra låten. Den håller definitivt även om kanske inte allt gör det.
Ingela: Ja den funkar om man inte hör'n för ofta.
Skicka en kommentar