Boogie Nights gick på tv härom kvällen. Den går rätt ofta, så det har blivit att jag har sett den flera gånger. Det håller den för, det är en av mina favoritfilmer. Om man ser en film flera gånger börjar man märka av detaljer - man skaffar sig favoritdetaljer. Det finns förvisso många kul detaljer i Boogie Nights, men ett par av de står ut, tycker jag. Bägge gäller rollfiguren Little Bill, spelad av William H. Macy.
Han är snärjd i den jobbiga situationen att vara gift med en promiskuös-exhibitionistisk kvinna utan att själv vara föremål för hennes excesser, samt möter ingen förståelse från omgivningen eftersom alla (och han själv) jobbar i porrbranschen. Det slutar med att han skjuter sig (och henne). Jag tycker att hans minspel sekunderna innan han sätter pistolen i munnen är obetalbart - han ler för första gången i filmen.
Efter det (fast inte på grund av det) tar livet för nästan alla huvudpersonerna en mörkare vändning. Det har blivit 80-tal, och drogerna och porren börjar alltmer att visa sin skuggsida. Det blir en jobbig tid, men till slut börjar det klarna. Människorna skärper till sig.
Frammemot slutet på filmen får vi följa Burt Reynolds genom huset där mycket av handlingen har utspelat sig. Stämningen har lättat, och sedär, i en korridor, där hänger ju en (väldigt amatöristisk) tavla - föreställande den sorgliga Little Bill. Den tavlan är obetalbart kul och ful.
---
Läs även andra bloggares åsikter om william h. macy, boogie nights, detaljer
2 kommentarer:
WHM - en riktigt bra skådis. Tror att den stora tysta majoriteten inte ens vet vad han heter.
BGAN: Nä namnet är rätt anonymt. Fast han är med i rätt stora filmer.
Skicka en kommentar