Sedan värmen lade sig över oss för några veckor sedan har jag haft tråkiga drömmar. Jag har förvisso sovit dåligt, vilket säkert många gör i värmen, men drömmarna jag har haft har varit så förbannat tråkiga och deprimerande. De har liksom handlat om vardagen. Inte som den riktigt är exakt, men som den mycket väl skulle kunna vara - fast sedd genom en spegel som förvrider allt lite grand, samt som fördystrar. Om vi tänker oss att jag skulle beskriva mitt liv i ett filmmanus, så är mina drömmar just nu som att detta manus har filmatiserats av regissörsparet Roy Andersson/Ken Loach.
---
Läs även andra bloggares åsikter om drömmar, värmen
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
5 kommentarer:
Mina drömmar är alltid regisserade av Tim Burton...not. Fast då vore det ett nöje att sova.
Jag har ett bra knep för att drömma om läskigheter. Funkar varje gång. Om jag somnar in utan att ha tagit en svalkande kvällsdusch så brukar jag drömma mardrömmar. Hände på Ios första gången, (då var det 48 grader varmt),och så har det fortsatt. Man borde kunna få ihop ett hyfsat skräckfilmsmanus on man bara kom ihåg allting tillräckligt länge.
BGAN: Drömmar regisserade av Bergman, modell tidigt 60-tal, det vore nog en ganska trist historia - åtminstone drömmässigt.
Steffe: Jag var förresten i dina krokar idag - badade i Rudan. Skönt som fan.
Samma tråk i mina drömmar, vet hur det känns.
pq: Kanske bättre än nightmares i alla fall.
Skicka en kommentar