Varm dag. Inte olidligt, eftersom vi inte är bortskämda med värme, men inte långt ifrån. Jag satt framför datorn. Dagen drog mot kväll och jag funderade på en cykeltur. Borde ha ett uppdrag - ett skäl att sticka ut, tänkte jag.
Jag kom på att jag skulle skriva ett litet filmmanus, att jag skulle ta kameran med mig ut och hålla mig till manuset. Fasta ramar runt ens påhitt är för det mesta av godo. Så jag knåpade ihop ett litet manus.
Det jag såg framför mig var alltså att nån gick in i skogen och lade handen på en stubbe och försvann på grund av detta. Varför detta skulle hända visste jag inte när jag skrev manuset. Jag vet fortfarande inte varför, och jag bryr mig inte - filmer måste inte vara logiska.
Nå, jag filmade, och här är filmen.
---
Läs även andra bloggares åsikter om filmer, manus, skogar, stubbar
5 kommentarer:
Usch, det där blev ju riktigt läskigt. Och det var väl meningen? Märkligt hur mycket filmmusik gör till stämningen.
Kan du inte göra ett ex där det bara är glada barnskratt och härlig svensk sommarmusik. Både skogen, handen och stubben skulle få helt annan innebör då. Tror jag.
Monet: Ljud i film gör verkligen allt. Däremot att få något att verka läskigt eller kul eller vad som helst - utan ljud - det är en konst (som åtminstone jag inte behärskar). Något att träna på och sträva efter kanske.
Jäkligt psykedeliskt
DanneG: Ja eller hur. Jag måste försöka sluta med knarksvamparna.
Blair Witch Stationsvakt.
Skicka en kommentar