Sedan jag bytte kamera har möjligheten att fota i RAW-format tillkommit. Synd bara att jag inte förstår mig på hur jag ska utnyttja detta. Jag fick med ett program till kameran, ett som kunde ta emot detta format, nämligen Silkypix. Jag mixtrade och pillade lite med inställningarna därinne, men det vete fan om jag egentligen förbättrade något.
Så jag laddade ner ett annat gratis RAW-program. Det hette RawTherapee och skulle enligt framgooglad uppgift vara jättebra. Men samma sak där - jag fattade inte mycket; det jag gjorde märktes knappt alls alternativt märktes alldeles för mycket.
Efter det kändes det som att jag lika gärna kunde fortsätta att plåta i JPG och fixa med bilderna i gratisprogram på nätet eller i Photoshop, då känns det i alla fall som att jag gör nåt med bilderna. Men nåja, här är ännu ett RAW-program som jag hittade nyss. RAWHide Converter heter det. Kanske det kan vara nåt.
Jag är naturligtvis alldeles för bekväm av mig för att orka lära mig ordentligt hur man gör.
---
Läs även andra bloggares åsikter om raw
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
10 kommentarer:
Fördelen med RAW är väl först och främst att bilderna inte blir komprimerade som i JPG.
Men för blotta ögat kan det oftast vara svårt att se någon skillnad i kvalité.
Och... att kvaliteten inte förstörs varje gång du sparar. jpg komprimerar lite till och lite till och lite till...
Men jag vet. Jag är också för bekväm ibland...
jansson: Ja jag ser fasen ingen skillnad alls. Kanske komprimeringen är så fin och subtil nu för tiden att den inte förstör särskilt mycket?
Mira: Det skulle väl vara om man skrev/lät skriva ut bilderna då, att man ville ha dem så oförstörda som möjligt. Men jag har aldrig skrivit ut nån bild.
Mhm... På riktigt fotopapper. Men det gör jag heller inte särskilt ofta...
Mira: När det blir gratis ska jag börja. :)
Det bästa med RAW tycker jag är att det går att rädda bilder som blivit för mörka eller ljusa. Ändra exponering i efterhand.
Har man tur går det att få tillbaka detaljer som försvunnit i det svarta eller vita i bilden.
Ibland kombinerar jag bilder där jag plockat fram saker ur ljust och mörkt i två lager, så kan jag maska fram de delar av bilden som annars blivit lite förstörda i JPG-bilden. Klurigt att förklara, men ungefär så.
Adobes Raw-program har också bra verktyg för att skärpa till bilden, öka konstrasten och kräma på färger som blivit lite bleka.
Beta Alfa: Bergis är det ett adobe-program jag skulle ha, där jag är van.
Det du har i RAW är konverteringen från de enskilda digitala elementen per färg och ljus innan bilden skapas (slås samman till en RGB-bild eller CMYK).
Du kan alltså påverka själva sammansättningen och skapandet av bilden. När du bara tittar på en RAW eller en högupplöst JPG-version av samma bild kommer du då med all säkerhet inte se någon skillnad. Du har ju inte gjort några förändringar.
Till Photoshop finns ju Camera Raw pluginet att ladda hem från Adobe. Det tycker jag du ska göra.
Du har en mycket större möjlighet att kunna utnyttja din kamera maximalt och framförallt varje detalj och aspekt av dina bilder när du har RAW och inte en förkonfigurerad JPG-konverterare.
Roger: Tack för utförligheten. Jag ÄR faktiskt lite inne på att skaffa mig ett nyare Photoshop, och då kanske RAW-pluginet får följa med.
Vitbalans!
Skicka en kommentar