Efter sommaren har min mitt-på-dan-rast blivit en timme lång istället för en halvtimme. Ser man negativt på saken förlorar jag en del månadslön på det viset, men ser man det positivt så betyder det att jag varje dag får en entimmespromenad.
Med tanke på att jag har ett helt sittande jobb är antagligen hälsovinsten rätt betydande om jag varje dag promenerar en timme, så jag väljer att se positivt på saken; förlorar lite pengar - vinner lite hälsa. Men det hänger naturligtvis på att jag har diciplinen att promenera i ur och skur.
Idag regnade det, men smart som jag var hade jag regnjackan med mig, så det blev en promenad. Bort till Djurgårdsbron och över den gick jag. Förbi grönan och Skansen och bort till Bellmansro gick jag. Med Skansens baksida till vänster om mig, och Rosedals trädgård på min högra sida, vandrade jag framåt, tills jag nådde Djurgårdsbrunnsviken igen.
För att fylla ut tid - för bara 40 minuter hade gått här - gick jag i lite kringelikrokar, men till slut letade jag mig fram mot vägen till Djurgårdsbron igen. Det var då jag mindes att jag hade kameran i fickan, så det blev några kort på vägen tillbaks.
En sockel för en staty men ingen staty. Här finns det alltså plats för ens egna konstföremål att fylla ut. Tyvärr har jag själv inget egentillverkat liggande - men kanske du?
Sånt här tycker jag är finfint. Ett fult plaströr som löper ut i vattnet, det har någon begravt i stenbumlingar - för att minska det fula och öka det fina.
Och här har naturen själv försökt sig på nåt liknande, fast med vattenväxter istället för sten. Inte så lyckat - ännu så länge.
Ja naturen strävar alltid efter att återställa det moderna till det naturliga. Här ses ett träd försöka sluka ett staket. Lämnar man dem ifred är detta en kamp som kommer att pågå länge, men till slut måste någon ge sig. Vad kommer först tro - rötan eller rosten?
---
Läs även andra bloggares åsikter om rast, tid, vandring
2 kommentarer:
Låter härligt och vettigt, men främst det första .-)
Det är ju så det är .. , man får prioritera vad man tycker är viktigt.
Jag valde att bo i liten 1:a med billig hyra och kunde i stället resa med Emil och Emma, trots inte alltför hög kassörskelön.
Men ååå, aldrig att jag ångrade mig!
Du prioriterade rätt, verkligen.
Skicka en kommentar