Verkligen ingen förbättring, om man frågar mig, för jag gillar det där lite karga 60-taliga stuket. Men en fördel har den "nya" färgen, och det är att den suger åt sig ljus på ett fint och speciellt vis. Igår kväll, framemot åtta, plåtade jag den här bilden, och allt jag gjorde med den efteråt var att trycka på auto exposure (vilket egentligen inte förändrade bilden alls, när jag tänker efter).
Det svåra, det har jag lärt mig med åren, med Photoshop eller liknande och webbaserade program, är inte att lära sig hur man ska göra, utan det svåra är att inte göra för mycket. Jag tror det handlar om karaktär förresten - är man en frossare i övrigt så är man en frossare när det kommer till bildbehandling också. Jag är en sån som alltid måste äta upp allt i chipspåsen, även om jag mår illa halvvägs.
Jag gick förbi ett buskage häromdan, ett högt, glest och ganska fult sådant, som löpte längs en husvägg vid en gata på östermalm. Fult, som sagt, men ganska speciellt eftersom det satt snygga blommor här och där, längst ut på grenarna. Jag tog en bild (eller jag plåtade eller fotade), och så här såg blomman ut. Rätt snygg.
Sen kunde jag ju inte låta bli att hålla på med blomman. "Hålla på med blomman" kanske låter spännande för dendrofilaktiga typer, men jag menar i mitt bildbehandlingsprogram - med vilket man kan färgkorrigera med hjälp av pipetter.
Du kan använda pipetterna i justeringen Nivåer eller Kurvor för att korrigera en färgskiftning, t.ex. en oönskad nyans av överflödig färg (röd, grön, blå eller cyan, magenta, gul). Det är enklare att få färgbalans i en bild genom att först identifiera ett område som ska vara neutralt och sedan ta bort färgskiftningen från det området. Du kan använda en av pipetterna eller alla tre, beroende på bilden.
Den som orkade läsa ovanstående citering kanske fattade, men jag däremot har aldrig förstått mig på det. Och vad mer är - jag har aldrig ens försökt lära mig. Jag gillar att sväva i okunnighet i det här fallet, för pysslande med pipetterna ger så överraskande resultat då. Här är bara ett resultat av hur många som helst som kan åstadkommas med bara ett knapptryck.
Fan vad jag babblar.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bilder, färg, pipetter
6 kommentarer:
Jag gillar ditt "babbel" Johnny! Själv får jag skrynklor när folk säger fota, eller ännu värre fotta. Jag vet inte riktigt varför, men för mig är det oupplösligt förknippat med fötter och att få sparken.
Som fotograf av den gamla skolan håller jag envist fast vid plåta även om alla plåtar är saligen avsomnade och det sitter en digital sensor i filmplanet på smällan. Så!
Fortsätt babbla!!!
Ov: bublei och det passar ju i sammanhanget!
,-)
Jag gillar när du babblar.
Mira: Tack, då ska jag babbla vidare då. :) Plåta ... ja det kanske är det man använder i dagligt tal?
Elisabet: Blik blink :)
matilda:
http://www.youtube.com/watch?v=S9CuZbwqajA
:D
Jag gav bort en kamera i bröllopspresent med motiveringen att jag hört att bruden var lättfotad. -Ingen skrattade. Jag skulle sagt lättplåtad istället :/ Ola
Ola: Det var faktiskt rätt kul :D
Skicka en kommentar