Promenad i regn och sen i sol

En lunchpromenad i ösregn. Att motionspromenera var inte att tänka på, utan snarare att huka under paraplyt. Jag rörde mig ut mot Djurgården, åt Gröna Lund till.


En rätt trevlig bild, tycker jag, och verkligen sann i sina färger och sitt ljus. Synd bara att förminskning av stora bilder misshandlar diagonala streck. Jag tyckte lite synd om mannen där, funderade nästan på att ge honom mitt paraply. Men jag sket i't eftersom jag ville skydda kameran från väta.


Valaffischer överallt, och många av dem porträtterar Göran Hägglund. Han är alldeles svettig inför det kommande valet. Dock, hans varma leende bränner bort regnet.


Nu värmer solen i ryggen och paraplyet kan fällas ihop. Jag riktar kameran uppåt och upptäcker att displayen är utrustad med stödlinjer. Jag väntar i den ställningen en stund i hopp om att en mås - eller en kanadagås, eftersom jag är där jag är - ska flyga in i det gyllene snittet, men jag väntar förgäves.


Bakom Gröna Lund, nedåt vattnet, krokar jag normalt inte rör mig i. Djurgårdsvarvet, det pågår byggen där. Det är fint och pittoreskt. Jag önskar att jag hade längre tid på mig.


Såna här gamla byggnader - eller skjul, snarare - måste bevaras, åtminstone som fotografi. Jag går omkring lite där, men tiden tillåter inget vidare utforskande. En annan gång.
---
Läs även andra bloggares åsikter om djurgården, regn