



När jag kände att jag hade suttit färdigt reste jag mig upp och knallade därifrån. Jag passerade en husvägg med ett väldigt ensamt fönster på.

---
Läs även andra bloggares åsikter om gående, sittande, människor, fontänstrålar
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
10 kommentarer:
Din beskrivning av promenaden påminner mig om en jobbarkompis ur forntiden, Folke, som just blivit pappa till en son. Han snidade till en måttsticka att sätta på väggen. Ett alternativ till blyertsstreck på dörrkarmen. Där stod, ordningen minns jag inte, men ungefär så här: Klimp, knodd, parvel, gosse, grabb osv m.fl beteckningar beskrivande barnets tillväxt.
Karin: Det finns vissa ord jag av nån anledning har svårt för. Till exempel "Boss", i den mening det betyder skräp och sånt. Ett annat sånt ord är just "Knodd". :)
Snygga bilder. Det här utvecklar sig till värsta (i positiv bemärkelse) bildbloggen ...
crex: tack. Ja, efter att ha skrivit i sex år har orden tagit slut. Allt som återstår är bilder och synonymer. :)
Fontänserien är kul.
pni: Teman över huvud taget är rätt kul, har jag upptäckt. :)
Du glömde att knalla! Pröva det också nästa gång! För övrigt måste jag hävda att jag uppskattar dina kringelikrokar!
Apropå boss och knodd... Boss hittar man på logen, fast vi sa bôs. Knodd är en sådan en sprigsjas som står i en handelsbod. Bodknodd. Hur bodknodd kommit att beskriva små battingar förstår jag inte riktigt. Fast jag måste säga att jag ändå gillar Folkes mätsticka...
Mira: "bôs", fan, det låter ju som typ en varelse ur Sagan om ringen. :)
Nazgül...
Mira: Haha, just det ja.
Skicka en kommentar