Fotograferar lite från höfthöjd istället. Svart kamera mot mörkgrå byxor funkar. Motiven blir lite hipp som happ; ibland kommer det jag siktar på rätt i bilden - ibland missar jag grovt. Nåväl, jag ska ändå beskära efteråt. Här är ett kort jag tog.
Den jag siktade på var kvinnan. Jag tyckte att hon hade en rätt skön fason på sitt lutande mot väggen. Vi har ju förresten en cyklande man där till vänster om henne. Tar jag med honom kanske det blir bättre balans i bilden, tänker jag och beskär enligt detta.
Tja, det blev väl rätt hyfsat. Fast nu ser jag att att mellan kvinnan och mannen, fast lite längre bort, har vi en märklig titta-upp-i-luften-snubbe. Vad tittar han på - en mås? Fan vet, men märkligt ser det som sagt ut.
Kvinnan, hon som jag egentligen plåtade, är helt plötslig bara näst intressantast i bilden (cykelmannen kommer trea). Hon står lutad mot väggen och pratar i mobil, men kanske, funderar jag, kommer det att se ut som om hon tittar på mås-tittaren, bara jag beskär bilden hårdare.
Det funkade, tycker jag. Nu ser det ut som om hon betraktar honom. Old timern på hojen, han fick offras, men det gjorde inte så mycket. Detta fick bli slutresultatet, och jag är rätt nöjd.
Det jag ville visa med den här bloggposten var hur kul och intressant det är att stanna upp en stund vid bilderna man tar - stanna upp och sedan beskära dem på olika vis. Det är kul att fotografera, men att beskära är nästan lika kul (och minst lika svårt). Jag använde förresten Picnik när jag skar.
---
Läs även andra bloggares åsikter om fotografi, kamera, beskära
21 kommentarer:
Men är det inte Annika Bryn du har plåtat? Åtminstone var det rätt likt.
Kul att se hur du arbetat, men jag tycker faktiskt att originalbilden var bäst :)
Det är ett praktiskt bild.beh.program, helt enkelt.
Själv får jag nästan alltid mörka ner bilderna (kameran ..?) och beskär gör jag också ofta.
Av dina bilder tycker jag helt klart att 3:an är mest intressant (den får mig att fantisera ..), men 2:an är den jag tycker är bäst, rent fototekniskt.
Det strulade när jag skulle kommentera, så början föll bort.
Det var Picnik jag pratade om, det som du en gång tipsade om.
Sååå mycket enklare att använda för en icke-teknisk människa (och en som inte vill lägga ner evighetstid på att redigera bilder).
(Ö-Helena - Moi?!?!)
Det blev ett väldigt spännande slutresultat - som en ruta ur en film, eller en bild för klassiska "Family of Man".
Ö-Helena: Nja, AB har väl lite rakare hår?
p-e: Tycker du? Jag smaken är verkligen olika. Det man kan vara överens om är att i en bild ryms många alternativa bilder.
Elisabet: Jag tar alltid mörka bilder - tvärtemot mot dig alltså - som jag sen ofta ljusar upp.
ab: Obildad som jag är blev jag tvungen att kolla upp vad "Family of Man" var för nåt. :)
"Tar mörka" .., tro inte att jag medvetet tar ljusa bilder .-)
Family of Man .., jag undrar om det är den boken jag har haft och har en som heter "The Family of Children".
Underbara svartvita foton av barn från hela världen. Och olika fotografer.
Elisabet: mina bilder blir ofta för mörka pga min okunnighet.
Bra, Stationsvakt!
Elisabet, Family of Man är en världsberömd fotoutställning (med korta texter) från världens alla hörn, både vuxna och barn, i alla sorts situationer. Jag minns nu inte riktigt vilket år den kom, men misstänker 50- 60-tal. När man väl sett de bilderna, glömmer man dem aldrig och känner alltid igen dem.
En som jag särskilt minns är en bild av en mamma med två barn och texten "she is a tree of life to them" (möjligen inte exakt återgivet).
Jag är lika kort och tjock som damen på bilden numera, måste erkännas, (förr var jag lång och smal), men har inte så städad frisyr.
Men du brukar väl också ha poncho, Annika? Jag tror det var en som lurade mig.
en -> den
När jag pluggade bildgestaltning en gång i världen fick vi ofta öva på att beskära bilder på olika sätt. Vi gjorde beskäringsramar eller "titthål" i papp och la på olika sätt över egna eller andras bilder, både foton och målningar, både stort och smått. Vansinnigt spännande. Rekommenderas!
Mira: Kan tänka mig att det var kul att plugga det. Intressant att du säger "en gång i världen", själv säger jag "en gång i tiden". Undras vad det vanligaste är.
ab: ja, jag vet .. jag hade den första, Family of Man, men har bara kvar den andra, den med barn.
Jag älskar dessa bilder från världens alla hörn, även från Sverige. Och det filuriga är, att man kan se på bilden vilken som är tagen av en svensk. (nej, inte bara blonda barn.)
Jag har en sydamerikansk poncho med lamor och grejor på. Den här damen som till skillnad från mig går till en frissa har en sorts cape, tror jag.
Man kan beskära alla bilder man ser med händerna och få syn på nya, intressanta detaljer. På en bild av kungen eller Jonas Gardell, t ex, kan det finns en spännande gube som grälar på sin hund i bakgrunden. Eller en attachéväska som någon har glömt. Eller ett skuttande barn.
Undrar vad killen som skrattar mot skyn egentligen sysslar med? Om jag inte ser fel har han också en kamera. Tittar han på en rolig mås?
Jaså han hade också en kamera, killen. Det BORDE vara en fågel han ser däruppe. Vad annars är värt att smajla upp sig mot. Inte trädtoppar väl?
Hej Gud?
Som just gör en rolig grimas?
För hur himla roliga är egentligen måsar?
Ah, tro det eller ej, captcha just nu är "moscrub". Alltså måskrubb! Ett tecken från ovan.
ab: Dessa captchas blir löjligt ofta väldigt passande till vad man skriver om. Det måste röra sig om nån slags synergism.
Alla tre bilder har sin charm och är egentligen tre helt olika bilder. Intressant att se exempel på hur en enkel beskärning kan ge så olika effekt. Synd att de flesta bara behåller sina bilder obeskurna - i många fall sneda och skeva, med störande saker i kantena å så... Ja, inte du men många andra!
rigg: Många - kanske de som lämnar bilderna som de är - vet inte om att det finns fullgoda program på nätet som kan göra vad som helst med bilderna.
Skicka en kommentar