Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
tisdag, oktober 26, 2010
Hans Arnold är död
Hans Arnold har gått och dött. Han var en av sveriges allra största inom sitt område, så schweizare han från början var. En gång i tiden - ja jävligt långt tillbaks - brukade jag klippa ut hans teckningar ur tidningar där jag fann dem, och sparade i en låda. Vars den samlingen är nu vete fasen. Om någon skulle be mig beskriva Hans Arnolds stil skulle jag säga: En kombination av HR Giger och Hieronymus Bosch. Eller hur, det låter väl rätt passande?
En stor utställning med hans livsverk nu, det kanske vore nåt. Ja det vore det.
---
Läs även andra bloggares åsikter om döden, hans arnold / Sydsvenskan, HD
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Åh så ledsen jag blir. Han var en väldigt vänlig person, och en gudabenådad skräcktecknare.
Ja, visst vore det på sin plats med en stor minnesutställning, absolut.
Christina: Hans bilder på kaffemuggar och t-shirts vore inte heller fel.
Jag trodde faktiskt att han redan var död ... och minns med skräckblandad förtjusning hans teckningar!
Det var en dokumentärfilm om hans liv på gång hörde jag. Hoppas den blev klar i tid.
elisabet: "Skräckblandad förtjusning" -- mer på kornet kan det knappast bli när det gäller HA ...!
Ja, retrospektiver lär det nog bli över högt och lågt. Det tackar jag inte nej till. Ingen annan heller -- jag har aldrig träffat nån som inte gillar HA:s konst. Rätt unikt.
Oj vad ledsen jag blir. Han var en väldigt varm person. Jag minns hur han tog så fint hand om sin fru som fått Alzheimers. Han tog henne med på alla tecknarfester. "Min man skräcktecknaren" började hon sina konversationer, som blev alltmer förvirrade.
Jag minns också en tecknarfest i forntiden, då en korridorskompis från studenthuset Domus, en väldigt udda personlighet, oförhappandes dök upp. Han hade kommit i slang med paret Arnold på bussen ut till Djurgårn och de bjöd helt självklart med honom till festen och "smugglade in honom" på Blå Porten.
Elisabet: En del blir ju så gamla så man tror de är döda. Martin Ljung är ett färskt exempel.
Anna: Hoppas det. jag har sett en minidokumentär tror jag.
Miss Gilette: Fast skulle han ha haft sin storhetsperiod idag skulle han nog ha blivit anklagad för att vara sexistisk och gubbsjuk. :)
Karin: Låter som om han var en trevlig figur, denne Hans Arnold.
Har en stor sagobok illustrerad med hans bilder. Ska nog ta och titta på den igen tror jag...
Mira: Folk borde scanna sina gamla Hans Arnold-bilder från böcker och tidningar och lägga dem i en flickr-pool.
För att inte tala om omslaget till ABBA:s greatest hits ... har alltid älskat den bilden, inte minst för att skivan gick att fälla upp så att bilden blev dubbelt så stor.
Miss Gilette: Ja det är en grymt snygg bild. Klart smakfullt att använda det som skivomslag.
Skicka en kommentar