Kring Djurgården och så

Just nu är luften så skön och fräsch att jag skulle vilja fånga den, spara den och ha den som i en liten ask. Snniiiff! Det är nedbrytningen som gör't. Sommarens mustiga frodighet faller sönder i små våta beståndsdelar, förenar sig med jorden och skapar vällukt. Och där går jag. Gruset gnisslar under skorna och det knäpper i kameran.


På Dag Hammarskjölds väg finns det många ambassader. Alla är omjordade av murar och staket. Som små länder är de, och det kanske också är meningen.


Två små bojar guppar omkring ute i vattnet. Eller?


En fyrkantig grop i marken och en liten uppstaplad mur av tegel. Finns det något sammanhang här? tänkte jag.


Jag klev ner i gropen. Ett av lagren i jorden, nån halvmeter ner, bestod av tegel. Sambandet mellan gropen och muren var alltså att när de grävde gropen fick de upp en massa tegel. Klart man bygger en mur då.


Åh shit! Ett får! Och så nära! Fram med kameran. Säg, märks det att jag är Stockholmare?
---
Läs även andra bloggares åsikter om gropar, tegel, får, murar, stockholm, doft, höst