När jag nu tittade märkte jag att jag tydligen gillade att fota skyltar, redan på den tiden. Jag trodde annars att det där med att plåta skyltar, det var nåt jag hade lagt mig till med nyligen. Men alltså inte. Så här är några skyltbilder från Rom 2007.
---
Läs även andra bloggares åsikter om rom, 2007, skyltar
5 kommentarer:
Det är nåt visst med skyltar. På något sätt säger dom nånting om sin tid och sin plats. Och sin skapare.
Du kan ändå drömma dig tillbaka till Rom med hjälp av digitala bilder. För egen del har jag bara en pytteliten trave med bilder tagna med engångskamera från min Romresa 2004. Helt klart dags att återvända snart!
Mira: Höll man på i tillräckligt många år och fotade skyltar skulle man säkert se nån samhällstendens på nåt vis.
Lesz: Men det är ändå nåt visst med engångskamerabilder. Skanna dem och kör dem genom Photoshop. Det finns säkert - om inte skärpa och sånt - så i alla fall känsla i dem.
Men det kan väl inte bara vara det att skyltarna säger nåt om sin tid och sin plats och sin skapare -- det gör väl allting annat också. Okej, jag sitter inte inne med nåt bättre svar, jag har själv ofta undrat varför folk i allmänhet (inte minst jag) är så fascinerade av skyltar. Kanske har det att göra med att de ... (spånar) ... de är nån sorts gränssnitt mellan det kända och det okända (för det är ju oftast utomlands man plåtar skyltar) ... det kan stå nånting helt obegripligt på dem men de är ändå så tydliga att man förstår vad som gäller, vad för regel man ska följa eller vilket slags etablissemang de tillkännager. Sedda på det sättet blir de liksom ens triumf över språkhindren, ett bevis på att man skulle överleva i vildmarken när som helst.
Kanske nåt sånt. (Bortsett från den estetiska aspekten alltså.)
Miss Gilette: Ditt resonemang låter som en bra förklaring och slutkläm.
Skicka en kommentar