.jpg)
Jag kan förstå att läsplatteägarna är lite nördiga i sin vurm för sina plattor, för det skulle jag också vara om jag hade en sån. De (eller åtminstone den sorten jag fick prova) är ganska lätt att bli kär i.
Platt och lagom stor var den - inte alls nån klumpeduns som kändes högtidlig att hålla i. Jag kom att tänka på förhållandet systemkamera/kompaktkamera där, det var lite samma grej; den kändes som nåt man kunde somna ifrån (om man är en librocubicularist) och råka rulla över i sömnen utan att det gjorde så mycket.
Dessutom kom jag på en förbättring. Hon som hade den med sig hade den i ett slags skinn-artat bokomslag (med inbyggd lampa), och i en flik i detta fodral skulle man kunna stoppa in nåt, kom jag på: En doftgran.
Jag menar, det finns ju så många dofter på såna att man säkert kunde ta fram en "gammal bok"-doft. En sån kunde man flika in i läsplattefodralet, det skulle fullkomna läsupplevelsen, tror jag. Ja det var jäkligt många ord det här för det jag lika gärna kunde ha skrivit: Läsplatta - jag är positivt överaskad.
---
Läs även andra bloggares åsikter om läsplattor, wunderbaum
9 kommentarer:
Här i Göteborg kan man låna läsplattor på biblioteket. (Det borde väl finnas i Stockholm också?) Jag gjorde det för några månader sen, mest för att testa - men tyckte inte alls om den. Den funkade inte för mig som är ålderssynt. Visserligen kan man förstora texten, men eftersom bakgrunden är grå, inte vit, blev kontrasten mellan bakgrunden och texten på "boksidan" för liten. Sen tyckte jag det gick långsamt att bläddra också. Nu finns det väl olika märken på läsplattor, och jag minns inte vilket märke det var på bibliotekets.
Letto hette den, kom jag på nu.
Ö-Helena: Och jag som har funtat lite på läsglasögon på sistone tyckte att förstoringsfunktionen verkade utmärkt. Radavstånd och typsnitt kunde man visst också ändra.
Det där med bakgrundsfärgen tänkte jag inte på. Jag antar att det kan kännas som ett problem när man håller på en längre stund.
Inte fingrat än... Måste erkänna att jag är liiite avvaktande inställd än så länge, eftersom jag är grafisk formgivare och ääälskar att som har med papper att göra.
Men... Nyfiket avvaktande. Överbevisa mig!
Luktgran i fodralfacket! Nu är du makalös igen. Men visst ja, det visste vi ju redan...
Mira: Jag fick ju bara prova den en stund, så nån recension blir det inte. Men jag kan säga att den kändes väldigt lite bildskärm; bilden/arket/sidan kändes platt och odjup på ett icke-data-aktigt vis, vilket jag såg som ett plus. Dessutom var det i svartvitt (eller nåt slags ljusbrungrå-svart) som också tog bort känslan av bildskärm. Antagligen kan man - på tal om det ö-helena nämnde - öka respektive minska kontrasten, men det vet jag inget om. Fast själva knappsatsen där nedtill på'n kändes trist - det borde hållas avskalat och minimalistiskt även på själva apparaten. Fast det finns ju flera märken på sådana här, och jag har ju bara testat en av dem.
Mer värt att lägga pengar på en mediaplatta, rekommenderar Archos.com dock inte deras home edition, bra prismässigt men genomrutten kvalité.
DanneG: Fast för min del är det bra om det inte är för mycket "media" (=valmöjligheter och nätet), för då kanske man lockas bort från själva läsningen.
Haha ja det har du helt rätt i, har använt min mediaplatta till att läsa 2 sidor ur nån bok jag laddade ner, sen sitter man mest och surfar och tittar på tvn samtidigt.. Onödigt köp nu när man tänker efter.
DanneG: Haha, exakt.
Skicka en kommentar