Hedvig Eleonora kyrka, där längst bort på gatan. Jag har fotat där ett par gånger, och nu förde mig stegen dit igen. Fast jag tänkte inte fota, utan för att jag var nyfiken på varför kyrkklockan ringde på fredagseftermiddagen.
Det var begravning, visade det sig. Jag ville naturligtvis inte störa, så jag gick en bit bakom kyrkan. Där hittade jag den här fina buketten på marken.
Sedan bar det sig inte bättre än att jag såg ännu en skylt, en sån jag tyckte var värd att bevara digitalt, så att säga.
Jag gillar när man stoppar in nytt i gammalt, som till exempel den här neonskylten bak skitgamla fönsterluckor. Fasonen att göra så har lite av kitsch i sig, men vatt de häll, liksom.
4 kommentarer:
Skulle tro att den är gammal den skylten. Jag gissar 60-tal. Har för mig att jag sett den länge iaf. Snygg.
p-e: Mycket snygg.
Ursnygg skylt, den översta!
Elisabet: Ja mer såna längs väggarna i stan, tycker jag.
Skicka en kommentar