söndag, december 19, 2010

Hjälp, en snöskalle!

Vaknar sent. Klockan tio. Äldsta sonen är redan vaken. Han säger: "Pappa, dra upp persiennen och titta ut." Jag gör det och utbrister: "Åh shit! Vilket snöoväder." Jag släpper ner persiennen och sätter mig vid datorn. När den har startat (det tar ett tag nu för tiden) råkar jag få se en av bilderna jag tog på gårdagens promenad till Farsta (där jag förresten mötte HBT-Sossen), och gör av nån anledning en koppling mellan den och dagens väder.



Inte bara tejpmarodörer kan vara kreativa med tingen i tillvaron, utan även jag, så igår gjorde jag något som kan liknas vid en nixoglyf, och förbättrade snön på en papperskorg. Två pekfingerpetningar blev dess näsa, och tre lätta karateslag blev dess mun. Resultatet - en stiliserad dödskalle; en snöskalle.

Ja tillbaks till kopplingen jag gör då, kopplingen mellan snöskallen och dagens snöstorm. Tänk om, tänker jag, snöskallen jag skapade är en fetisch - en fungerande. Tänk om jag genom att skapa den också skapade dagens väder.

Ja tänk om. Orden "tänk om" är verkligen beteckningen på allt som inte/kanske var, är och kommer att bli. "Tänk om" beskriver en alternativ verklighet - kanske en annan dimension. Men tänk om det är så att tillvarons olika plan - dess osynliga och närliggande dimensioner - ibland glider ihop och in i varandra. Så skulle det kunna vara, och så kanske det hände just när jag skapade snöskallen. Och tänk om den just då verkligen funkade som en framkallare av snöstorm.

2 kommentarer:

Mira sa...

Hua. De där tankebanorna har jag också snöat (!) in på ibland. Det är lätt att hasa iväg från "tänk om" till "om jag inte" och så har du en livs levande tvångstanke planterad i hjärnan. Så jag aktar mig för dylika funderingar. I och för sig säger dom att ett slag med en fjärilsvinge på ena sidan av jordbollen kan skapa en storm på den andra, men jag tror inte att ditt levandegjorda snötroll lockade fram snöstormen...


Eller?

stationsvakt@gmail.com sa...

Mira: Ja eller? :D
Ja, tvångstankar, de ska man verkligen försöka hålla på avstånd - så gott det går.