Sånt och såna jag såg

Ute och fotade lite på måfå, som vanligt. Fingrarne (råkade skriva e på slutet, istället för a, men bestämde mig för att behålla't) blev så småningom till is, och dessutom var jag kissnödig. Finns det ingen undanskymd vrå nånstans, tänkte jag, där man kan fjöla? Hittade ingen sån, och sedan ägnade jag resten av min lunchpromenad åt att undra varför jag använde ett sånt ålderdomligt ord som "fjöla".

Plötsligt stod alla vända, stirrande åt samma håll. Är det "Invasion of the Body Snatchers", eller vad? undrade jag, och insåg samtidigt att även jag var en del av samma invasion för en utomstående betraktare, eftersom även jag stod vänd åt samma håll.


Med en kraftansträngning bröt jag titta åt samma håll-förtrollningen, och så tycktes även de andra göra. Det fanns ändå inget att se. En man stod dock kvar, och såvitt jag vet står han där fortfarande. Och han är såååå lycklig.


Vid Karlaplans tunnelbanenedgång var plötsligt olyckan framme. Eller var den det? Jag är osäker. Är det Ted Åström?